För att ta reda på hur närstående upplever vårdpersonalens bemötande i den här svåra situationen har Linda Gyllström Krekula som är socionom och forskare vid KI i en kvalitativ studie djupintervjuat närstående till organdonatorer.

Donationsvilja

Hon ville veta om de själva skulle kunna tänka sig bli organdonatorer efter att ha bevittnat vården i samband med att en närstående donerade sina organ.

– Det är ett sätt att ta reda på vilken donationsfrämjande vård som närstående finner skälig vid livets slutskede. Av naturliga skäl kan vi inte fråga donatorerna, säger Linda Gyllström Krekula.

De närståendes donationsvilja blir ett mått på om vården har upplevts korrekt.

Empati trots förtvivlan

Av 21 personer som ingick i studien var det så många som 18 personer som kunde tänka sig att donera sina organ. Bara en person gick från att vara positiv till organdonation före händelsen till att bli negativ.

– Nästan alla närstående uttrycker att donationen ger mening åt den annars så meningslösa döden. Speciellt föräldrar till barn som blir organdonatorer har en fantastisk förmåga att trots sin egen förtvivlan känna empati för det barn som behöver ett organ, säger Linda Gyllström Krekula.

Efter donationen får de närstående reda på hur många av den dödes organ som kunde tillvaratas och hur det har gått för de personerna. Varje donator kan rädda livet på upp till åtta svårt sjuka personer.

Studien publicerades i PlosOne.

Här kan du registrera dig till Socialstyrelsens donationsregister. 

Se ”Organ på väg” i Vetenskapens värld måndag 20.00 i SVT2 den 23 september och ”Donationen” tisdag 21.00 SVT1 den 24 september, eller på SVT Play.