Idag är över 60 000 kvadratkilometer av Östersjöns botten helt syrefri. Det är den sämsta noteringen hittills, enligt SMHI. 

Tillförseln av kväve och fosfor, som till stor del är skyldig till övergödningen och därmed syrebristen, har minskat med 25 respektive 12 procent sedan år 2000. Trots det fortsätter bottendöden att breda ut sig.  

– Vi har sett förbättringar i kustområdena. Men ute på öppna Östersjön kommer det ta längre tid, och det beror på ansamlingen av näringsämnen som redan finns där, säger Linda Kumblad, docent i systemekologi vid Stockholms Universitet.

Nedbrytning av alger behöver syre

Många år av tillförsel av näringsämnena kväve och fosfor från jordbruk, skogsbruk och reningsverk har lett till en ökad produktion av alger i Östersjön.

När överskottet av alger dör och trillar ner till botten för att brytas ner krävs syre. Och när för många alger ska brytas ned tar syret slut.

Syrefria bottnar börjar släppa ut fosfor

Men en av anledningarna till att det tar så lång tid för syrefria bottnar att återhämta sig är den så kallade internbelastningen.

Gamla sediment från åratal av övergödning ligger redan på havsbotten och binder stora mängder fosfor med hjälp av järn. När syret försvinner fungerar inte längre järnets bindande förmåga och fosforn frigörs igen.  

På det här sätter fortsätter alltså en syrefri botten att göda nya alger, som i sin tur behöver syre för att brytas ner.

Det är det här själv-gödande systemet som gör att det är så svårt att bli av med bottendöd när den väl har brett ut sig. 

Områden runt Kattegatt kan återställas snabbare

En studie från svenska, danska och finska forskare visar att vissa områden runt Kattegatt och Bornholm skulle kunna bli återställda om 20 år. Förutsatt att vi håller oss till utsläppminskningarna av kväve och fosfor som satts upp inom Helsingforskonventionens Baltic Sea Action Plan.  

– Förbättringstakten är störst i början av en utsläppsminskning. Därför skulle man tidigt se förbättringar även i Östersjön och Bottenhavet, och runt år 2060-2070 skulle man ha nått cirka 70 procent av vägen till god miljöstatus där, säger Bo Gustavsson, en av författarna till studien. 

Men helt återställd kommer hela Östersjön och Bottenhavet inte vara förrän år 2200, förutsatt att vi fortsätter minska tillförseln av kväve och fosfor.

Går åt rätt håll

I dagsläget ser det rätt så bra ut. I Finska viken har tillförseln sjunkit med 60 procent, resultatet av att man gjort stora insatser med avloppsrening i St. Petersburg.

I Sverige var utsläppen som störst på 80-talet.  

– Nu har vi fått ner utsläppen så de motsvarar 50-60-talen, säger Linda Kumblad från Stockholms Universitet. 

Svenska åtgärder

En av anledningarna är att vi har effektivare reningsverk idag. Reningen för fosfor från svenska reningsverk är cirka 95 procent och för kväve cirka 60 procent. 

Att minska gödslingen i jordbruket och se till att näringen går in i grödan istället för att sippra iväg till sjöar och hav är en annan viktig åtgärd.

Sverige har bland annat infört regler för hur stallgödsel får spridas och för hur stor del av åkermarken som ska vara täckt av gröda under höst och vinter.  

En stor osäkerhetsfaktor 

Men klimatförändringarna kan fördröja Östersjöns återhämtning. Om vi i ett förändrat klimat får mer regn kan det leda till större flöden i vattendrag och att mer näring rinner ut med floderna i havet.

Studien om Östersjöns återhämtning finns här.