Vetenskap

  • Viktigt meddelande:

    Viktigt meddelande till allmänheten i Skelleftehamn och Örviken i Skellefteå kommun, Västerbottens län. Det brinner i ett industriområde med kraftig rökutveckling till följd. Räddningsledaren uppmanar alla i området att gå inomhus och stänga dörrar, fönster och ventilation. För mer information lyssna på Sveriges Radio P4 Västerbotten.

Se in i stenålderns dödsrike

Uppdaterad
Publicerad

Överallt längs väggarna sitter de döda, insvepta som Inka-mumier. Några kroppar har precis börjat upplösas, andra har redan fallit sönder. I en sådan här stenåldersgrav kan myten om vikingarnas dödsrike skapats.

För sex tusen år sedan kom jordbruket till Sverige. De första bönderna var människor med rötter i Turkiet och Mellanöstern, och de hade helt andra traditioner än jägarna som hade bott här tidigare.

Många nykomlingar slog sig ned i Falbygden i Västergötland, där de bland annat byggde hundratals jättelika stenkammargravar. Byggnadsmonumenten visade vem som ägde marken, men de avslöjar samtidigt en hel del om människornas syn på livet och döden.

Väntade på att återfödas

I det första programmet i serien ”De första svenskarna” följer arkeologen Jonathan Lindström stenåldersbönderna ner i dödsriket.

Han menar att människorna på den här tiden såg stenkammargravarna som en plats där de avlidna skulle tillbringa en tid i väntan på att återfödas.

– Det finns en intressant teori om att gravarna kan ses som en sorts jordgudinnas livmoder, säger han.

När en människa begravdes här släpades kroppen in genom den tränga gången till kammargraven, och placerades sittande, insvept i ett vildsvinsskinn. I kammaren fanns redan alla tidigare döda, i olika stadier av förruttnelse och nerbrytning.

”Rena skräckfilmen”

Att ta sig in här lär ha varit en ruskig upplevelse:

– Det måste ha varit rena skräckfilmen. Jag är fullständigt övertygad om att det här har gett upphov till senare myter om dödsriket, bland annat i vikingatid.

Som exempel på detta nämner Jonathan Lindström myten om vikingaguden Balder som man försöker plocka upp ur dödsriket utan att lyckas.

Det hela låter ju väldigt obehagligt, men sättet att hantera de döda hade säkert en fullkomligt logisk betydelse för stenåldersbönderna. I många kulturer ansågs människa ha två själar, en som lämnar människan när man avlider och en frisjäl som finns kvar ända tills kroppen har förmultnat.

– Så då ska man föreställa sig att de här människorna som begravdes här, fortfarande hade sin frisjäl kvar, och först när de förstördes, då kom frisjälen loss, och for ut ur graven för att återfödas., säger Jonathan Lindström.

Se mer om hur människor levde och dog på denna tid i De första svenskarna, kl 20.00 på onsdag i SVT2 eller på SVT play.

Relaterat

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.