Svaren kring hur det gick till och vad som hände när den moderna människan lämnade Afrika, för omkring 70 000 år sen, har länge legat dolda i våra och våra förfäders gener.

År 2010 upptäckte den svenske genetikern Svante Pääbo och hans forskargrupp i Leipzig i Tyskland att människorna som tog sig ut ur Afrika vid något tillfälle parade sig med neandertalare, eftersom alla människor utanför Afrika idag har två till tre procent neandertalar-dna i sin arvsmassa. Det här kom de fram till efter att ha kartlagt stora delar av neandertalarnas arvsmassa och sedan jämfört detta med generna från nu levande människor.

Men tack vare ett 45 000 år gammalt lårben som hittats i västra Sibirien har de nu också för första gången lyckats undersöka generna hos dåtidens människor:

– För mig är det fantastiskt att vi nu har arvsmassan från en modern människa som levde sida vid sida med neandertalarna, säger Svante Pääbo, professor i evolutionär antropologi vid Max-Planck-institutet i Leipzig.

”Vi trodde knappt på det”

Lårbenet hittades av en man som egentligen letade efter elfenben från utdöda mammutar i västra Sibirien. Mannen förstod att det var ett människoben och kontaktade paleontologer i den närliggande ryska staden Omsk.

Därefter hamnade fyndet hos Svante Pääbos forskargrupp, som då daterade benet med den så kallade kol-14-metoden: 

– Vi trodde knappt på det först, att det verkligen var så gammalt, säger Svante Pääbo.

Efter två separata analyser stod det klart att lårbenet tillhört en man som dog för 45 000 år sedan och därmed är den äldsta moderna människan som hittats utanför Afrika och mellanöstern.

Tack vare att benet bevarats så väl, lyckades Svante Pääbo och hans forskargrupp också få ut ordentligt med DNA och kartlägga mannens arvsmassa. Därmed är detta nu också den äldsta människan som någonsin kartlagts genetiskt.

Lika mycket neandertalare

– En stor fråga för oss var om han överhuvudtaget hade gener från neandertalare, säger Svante Pääbo.

Analyserna visade att den 45 000 år gamla mannen faktiskt hade lika mycket neandertalar-dna som dagens ickeafrikaner, men att det var fördelat annorlunda.

– Han hade stora, stora bitar av neandertalar-dna, eftersom de ännu inte brutits ner i mindre delar som hos oss.

Efter varje generation så blir dna-fragmenten från neandertalarna mindre och mindre i den mänskliga arvsmassan. Därmed kunde Svante Pääbo och hans kollegor räkna ut att mannens förfäder parade sig med neandertalare 300 generationer tillbaka från det att mannen levde. Det innebär att mannens och därmed också våra förfäder blandade sig med neandertalarna för omkring 55 000 år sedan.

– Jag var väldigt tillfredställd när vi såg de här stora dna-fragmenten, eftersom det gör att våra teorier stämmer, det är som vi skulle ha väntat oss, säger Svante Pääbo.

Enligt Svante Pääbo skedde blandningen mellan moderna människor och neandertalare bara vid ett tillfälle, i samband med att liten population av människor, tog sig ut ur Afrika och levde sida vid sida med större grupper av neandertalare som dominerade området dit människorna kom.

Brister i fyndet

Enligt benanalyserna hade den 45 000 år gamla mannen en diet bestående av både växter, kött och sötvattensfisk. Men mycket mer än så går inte att säga, eftersom lårbenet hittades utmed en flod dit den forslats med tiden; inte på den plats där mannen verkligen dog.

– Det som är lite sorgligt är att den arkeologiska kontexten saknas. Fyndet har till exempel inte hittats i en grav tillsammans med andra kulturmaterial som kan säga något om denna människorna som levde där, säger Mattias Jakobsson, professor i Evolutionsbiologi vid Uppsala universitet.

Men Mattias Jakobsson tycker ändå att det är ett jättespännande det är en såpass gammal individ:

– Innan har vi bara haft arkeologiska fynd, som exempelvis verktyg och skelettdelar som är svåra att tyda och få ut dna från.

Nya sätt att tyda dna

Mattias Jakobsson arbetar själv med att forska på dna från urtida männiksor. Han har tillsammans med sin forskargrupp i Uppsala utvecklat en särskild analysmetod som går ut på att leta upp skadade bitar av dna, eftersom detta just är en markör för att det är riktigt gammalt. DNA från moderna människor som levde för tiotusentals år sedan kan annars vara svårt att skilja från vår egen arvsmassa.

 – Skador på dna:t har tidigare setts som något som man inte vill ha, men vi kan använda skadorna som stämpel på att dna:t inte kommer från labbteknikern, utan verkligen kommer från benet som ska studerats, säger Mattias Jakobsson.

Svante Pääbo och hans forskargrupp i Tyskland lyckades få ut så rena prover från lårbensfyndet att de inte hade några problem med att sedan analysera och sekvensera dna:t. Men hade provet varit mindre rent, hade de använt sig av Mattias Jakobssons nya metod för att hitta rätt.

Nya vägar ut ur Afrika

Tidigare trodde forskarna att de första folken som vandrade ut från Afrika för mellan 60 000 -80 000 år sedan, först och endast tog sig utmed kusten till östra Asien och vidare till Australien.

Men det nya lårbensfyndet från västra Sibirien tyder på att den moderna människan också förflyttade sig norrut och bosatte sig där, enligt Svante Pääbo.

För Svante Pääbo är det här viktiga delar att känna till för att första den moderna människans ”helt fantastiska historia”.

– Andra människoarter har varit 2-300 000 individer, vi är nu sju miljarder. Det är någonting med vår kultur som gör oss helt unika, som också varit viktigt för planetens historia och att förstå vad som gjort att vi kunnat utvecklas hit och göra allt detta, är en dröm som vi strävar efter, säger Svante Pääbo.

Artikeln ”Genome sequence of a 45,000-year-old modern human from western Siberia” publiceras i tidskriften Nature.