I Sverige har vi fått en ny, men mindre trevlig, tradition i december – handspriten. Men det har inte alltid varit så lätt att skydda sig mot vinterkräksjukan och andra otrevliga smittor. Så sent som på mitten av 1800-talet var risken ofta större att du skulle få nya smittor än att du skulle bli av med den du blev inlagd för.
Infektionerna fick härja fritt och slukade patienters liv i en hiskelig takt. Och det var inte bara de inlagda som led. De som jobbade på sjukhusen kände inte till riskerna och någon handsprit fanns knappast. Tvärt om så tvättade personalen sällan händerna, utan kunde vistas tillsammans med patienterna som vandrande smittohärdar.
Själva sjukhusen gjorde sitt
De var också ofta ovårdade med både ventilering och avlopp ur led. Inte ens rent vatten var en självklarhet. På den tiden hade vi helt enkelt inte koll på smittoämnen – inte ens ordet var uppfunnet – då för 150 år sen. Men så kom Florence.
Världens mest kända sjuksköterska, Florence Nightingale, eller ”damen med lampan” som hon kom att kallas eftersom hon hade den ovanliga vanan att titta till sina patienter även nattetid, genomförde en total reform av både yrket och de hygienen. Florence hade koll på renlighet.
Hygien inom vården var nonsens
Det kan tyckas som en självklarhet idag men den här moderna sjuksköterskans bedrift har räddat livet på miljontals människor – utan att själv förstå hur det egentligen gick till. Men det hade Ignaz Philipp Semmelweis bättre koll på. Det var han som gjorde upptäckten av smittoämnen (begreppet bakterier var fortfarande okänt).
Den egentliga upptäckten av smittoämnen anses allmänt ha kommit några årtionden av debatterande senare. Men Semmelweis misstänkte att det var just det här som var problemet, trots att han till en början stötte på en hel del motstånd.
Hanterade nyfödda och döda samtidigt
1846 hade Semmelweis lagt märke till att spädbarnsdödligheten var ovanligt hög på en förlossningsavdelning i Wien. Och än viktigare var att han lade märke till att man inte tvättade händerna när man gick mellan salarna – från obduktionssalen till att förlösa kvinnorna i förlossningssalen.
Året därpå, när personalen började tvätta sig med klorerat kalk, så sjönk dödligheten från över 18 procent till nära två procent, på bara några månader. Och året därefter låg statistiken nära noll när han dessutom kom på den briljanta idén att även tvätta instrumenten på förlossningsavdelningen.
Hygienen slog igenom
Fler och fler sjukhus la mer och mer resurser på renlighet. Man fick bättre koll på smittor via bakterier och virus, nya mediciner och då inte minst penicillinet, gav hygienen sitt genombrott. Men fortfarande idag finns det anledning av fortsätta gå i Semmelweiz och Nightingales fotspår.
I Sverige drabbas mellan fem och tio procent av alla utskrivna patienter av infektioner. Om den idag självklara sjukhushygienen skulle bli ännu bättre skulle nästan en tredjedel av infektionerna kunna undvikas. Men utan dessa två pionjärer och deras avgörande upptäckter om hygien skulle världen se helt annorlunda ut.
Imorgon öppnas en ny kunskapslucka här på svt.se/vetenskap