Djur och växter som sprids med människans hjälp och förstör naturlig flora och fauna kallas invasiva arter. Ett svenskt exempel är den inplanterade signalkräftan som riskerar att utrota flodkräftan som finns naturligt.

– Det är så allvarligt det kan bli om en art försvinner, säger Melanie Josefsson, handläggare på Naturvårdsverket.

EU håller på att sammanställa en lista på djur och växter som är skadliga i sin ickenaturliga miljö. De arter som ska listas är de som har så skadlig påverkan på miljön att EU-länderna måste agera tillsammans för att stoppa dem. Listan kommer troligen att mest bestå av invasiva främmande arter som med handel avsiktligen sprids mellan länder. Många trädgårdsväxter hör dit. Listan kommer att förbjuda handel med de arterna.

Svartlista som Norge

Samtidigt har Naturvårdsverket inspirerats av Norge. Där finns sedan 2010 en svartlista som rangordnar de främmande arterna. Mårdhund, vandrarmussla, jättebjörnloka och vresros är några av de omkring 2 000 arter som ska bedömas här. Kriterier som kommer att vägas in är bland andra i vilken utsträckning miljön förändras och om andra arter hotas.

– Vi vill ha en lista där vi ser vilka arter vi ska prioritera våra insatser på för att utrota eller begränsa deras spridning, säger Melanie Josefsson, handläggare på Naturvårdsverket.

Naturvårdsverkets svartlista utgör grunden för de arter Sverige föreslår att EU tar med på sin lista. EU-listan utgår från arter som är skadliga för flera områden i unionen – varför lupiner troligtvis inte kommer med. I stället kan en dammväxt som är populär och oproblematisk i Sverige komma med.

– Vattenhyacinten är ett stort problem för medelhavsområdet och upp mot Spanien, Portugal och Atlantkusten av Frankrike. Den förstör vattenmiljön och kostar samhället åtskilliga miljoner euro, men den säljs överallt i EU, säger Melanie Josefsson.

Handeln går före

De främmande arterna har varit ett problem länge. Att EU reagerar först nu har att göra med att man tidigare prioriterat ekonomisk rörlighet, menar Melanie Josefsson.

– Problemet växer på grund av att den globala handeln ökar och då får man in nya arter både avsiktligt och oavsiktligt, säger hon.

Åke Lindelöw, fältentomolog på Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, håller med.

– Att hejda spridningen av invasiva arter går direkt på kollision med tanken om frihandel och fritt resande, säger han.

Djur och växter har alltid spridits från område till område, problemet uppstår när det sker med människans hjälp och i så stor utsträckning som i dag.

Hundar jagar larver

En metod som används för att hejda spridningen av de främmande arterna är att låta hundar nosa sig till larver som bor i lastpallar som hanteras i stora hamnar i Europa.

– Det är inte märkvärdigare än hundar som söker efter knark, säger Lindelöw.

Han menar att Europa är sena på bollen för att hindra spridningen av de främmande arterna. I Australien och Nordamerika har allmänheten hjälpt till att rapportera främmande arter sedan länge.

– En bra förutsättning för en tidig upptäckt är att många människor ser och är observanta, säger Lindelöw.

Ett exempel där en främmande art hejdats från att sprida sig i Sverige är mårdhunden. Den finns nära gränsen till Finland, men med hjälp av åtlar, övervakningskameror, gps-märkta hanar och kalla vintrar har de flesta dött innan de hunnit söderut i landet.