De senaste dagarna har vår förening mottagit kritik från flera håll. Vårt kommande ettåriga projekt, som är döpt till “Menscertifiering av arbetsplatser” och finansieras av statsbidrag från Jämställdhetsmyndigheten, har väckt starka reaktioner från flera håll.
Det står ingenstans mer ingående vad projektet handlar om, vi vill därför reda ut frågetecken som uppstått.
Transparens är otroligt viktigt när statsbidrag är inblandade. Grunden till allt vårt arbete är att motverka tabun och den strukturella skammen kring mens.
Det arbete vi utför, som dessutom främst är på ideell basis, behövs i ett samhälle där mensrelaterande frågor fortfarande inte tas på allvar.
Argumentet om att vi i Sverige har kommit så långt, och därför borde fokusera på situationen i andra länder där det är värre, håller helt enkelt inte med tanke på den stora okunskapen kring mens.
Så vad är bakgrunden till att vi anser att ett sånt här projekt är nödvändigt?
I arbetsmiljölagen står det, 2 kap, 1 §: “Arbetsförhållandena skall anpassas till människors olika förutsättningar i fysiskt och psykiskt avseende”.
Arbetsmiljö handlar inte bara om fysiska förutsättningar utan det psykosociala är minst lika viktigt. Forskning på området är begränsad, men det finns evidens för att psykosociala arbetsmiljöfaktorer och medarbetarnas hälsa har ett samband med produktionsbortfall.
Ha det i åtanke när du läser detta stycke. Det tar i snitt 8 år att få en korrekt endometriosdiagnos, trots att hela 1 av 10 kvinnor drabbas av sjukdomen som kan orsaka svåra menssmärtor. Främst för att vården saknar tillräcklig kompetens.
Obehandlad sjukdom kostar samhället mångmiljonbelopp årligen. Även att inte kunna jobba på grund av lättare mensvärk blir dyrt på grund av karensdagen.
I ett amerikanskt forskningsexperiment fick en kvinnlig assistent låtsas tappa två olika ting ur sin väska inför två grupper: en hårnål respektive tampong, två objekt starkt kopplade till kvinnlighet. sedan fick gruppen utvärdera assistentens generella insats.
Att “råka” tappa en tampong ledde till att åskådarna fann henne mindre kompetent, att hon gav ett mindre sympatiskt intryck, och tendenser att fysiskt undvika henne, än vid tillfället när hon tappade en hårnål.
Experimentet visar alltså att effekten inte var på grund av det faktum att deltagarna påmindes om deltagarens kön, utan påminnelsen om en eventuell menstruation.
Annan forskning visar att kvinnor som inte döljer att de menstruerar anses ha låg kontroll över sina kroppar Över 25% av Sveriges kvinnor känner sig obekväma i sociala situationer när de har mens.
Det här är några få exempel på hur menstabun och okunskapen påverkar och begränsar människor, även här i Sverige. På grund av mens (och tabun) kan kvinnor och transpersoner som menstruerar förlora inkomst, ses som mindre kompetent och känna sig obekväm på jobbet.
Det kan också resultera i produktionsbortfall för arbetsplatsen.
Vårt mål med det här menscertifieringsprojektet är att ge arbetsplatser konkreta åtgärder för att bli “mensvänliga”. Självklart utifrån arbetsplatsens förutsättningar.
Det kan till exempel innebära att man ser över sina rutiner för att se hur de kan anpassas för anställda med menstruell ohälsa för att undvika sjukdagar.
Vi vill slå hål på myter om att mens påverkar kompetens, genom att utbilda om normer, förutfattade meningar, subtila strukturer och annat som påverkar hur vi ser på, och kategoriserar andra människor.
Och informera om vikten av varför arbetsplatser bör vara fria från nedsättande “skämt” om mens och den menstruerande kroppen. Vi vill sprida kännedom om menssjukdomar och hur de påverkar kroppen.
Dels för att det kan hjälpa någon med mensproblematik, dels för att öka förståelse för andras livssituation – den är inte samma för alla.
Vi ser inget negativt med att satsa på projekt som syftar till att främja människors hälsa, arbetsmiljö, samt minska sjukfrånvaro och produktionsbortfall.
Alla som är intresserade av att veta mer om projektet är välkomna att höra av sig, inklusive nyhetsredaktioner.
