Eftersom jag är man har jag inga större kunskaper om menstruation, men jag förstår åtminstone att mens inte är någon slags hobbyverksamhet.

Menstruation är ett grundläggande behov, på samma sätt som att behöva gå på toaletten – det är inget som kvinnor håller på med för nöjes skull.

Att bidraget har lett till stor debatt och väckt arga känslor visar någonstans att Sverige inte har kommit så långt med jämställdhet och jämlikhet trots allt.

Det blir rent av pinsamt när högerdebattören Carolin Dahlman i torsdagens Opinion live försöker förlöjliga jämställdhetsmyndighetens förslag om att bidra till mensskydd på svenska arbetsplatser.

Dahlman menar att politik handlar om att prioritera – och där har hon så klart rätt. Men låt då samhällets invånare få tillgång till bindor och tamponger så att de kan återgå till sina arbeten.

Det borde väl om något vara prio ett.

Carolin Dahlman säger vidare att femhundratusen kronor är mycket pengar. Jag skulle säga att det är precis tvärt om. I sitt sammanhang; i regeringens budget, är det faktiskt småpengar vi pratar om här.

Att nu kvinnliga ledarskribenter och debattörer blir förbannande över detta förslag är anmärkningsvärt.

De flesta motsätter sig inte skattefinansierad sjukvård och asfalterade landsvägar, då bör man rimligtvis inte heller motsätta sig att arbetande kvinnor beviljas mensskydd på sina arbetsplatser så de kan genomlida sitt dagliga arbete på ett drägligt sätt.

Att detta ens behöver diskuteras 2018 känns absurt.