Tidningen Expressen publicerade den 12 januari i år en debattartikel med rubriken och kravet ”Inför porrfilter i alla skolor och förskolor”. Flera politiska partier har anslutit sig till kravet.
Vi arbetar med utbildning och ungas personliga säkerhet på nätet och ser med oro på dessa krav.
De mer centrala argument som finns mot att införa filter på skolornas datorer kan sammanfattas med att filter är en teknisk lösning med uppenbara begränsningar som skapar en falsk trygghet, när fokus istället borde vara att ge barnen det stöd de behöver för att hantera vad de möter på nätet.
Det finns mycket innehåll på nätet och sociala medier som kan verka skrämmande och obehagligt för både barn och vuxna.
Några av de företeelser som barn själva uppger kan vara otäckt att möta är: barn som far illa, djur som lider, krig och konflikt, miljöförstöring och sexuella hot eller kränkningar, enligt Statens medieråds studie Ungar & Medier 2017.
Enligt samma undersökning är en av de saker vuxna oroar sig mest för är att barnet ska stöta på pornografiskt innehåll.
Att filter inte fungerar borde egentligen räcka som argument. Det går att visa att filter dels inte filtrerar bort allt olämpligt material, dels filtrerar bort sådant som elever bör få komma åt, som informationssidor om sexualitet.
Det är också viktigt att erkänna att det är en utmaning att definiera vad som faktiskt är olämpligt. Vems norm är det som ska avgöra det?
I den bästa av världar kommer de vuxna att samtala med barnen oavsett om det finns filter installerade men i praktiken är risken stor att några barn får klara sig utan stöd när de ska utveckla strategier för att navigera på nätet, eller få svar på komplexa frågor om sexualitet eller identitet.
Forskning från bland annat EU Kids Online har visat att om barn har vuxna att vända sig till när de har funderingar eller behöver hjälp med något som de upplever som obehagligt på nätet, så känner de också trygghet.
Ett viktigt perspektiv är vad lagen säger. Enligt skollagen ska skolans verksamhet vila på vetenskaplig grund.
Det ställer stora krav på att skolan i sitt myndighetsutövande agerar sakligt och korrekt och inte drivs av magkänslor eller tyckanden.
Vad vi vet är att filter i bästa fall inte fungerar alls och i sämsta fall förvärrar situationen för de barn och unga man vill skydda.
Vi ser därför med stor oro att kraven på filter ställs utan att det finns vetenskapligt stöd för vare sig filter som teknisk lösning eller förhoppningarna om positiva effekter för barn. Skolor bör naturligtvis inte lägga resurser på ovetenskapliga lösningar som drivs av känsloargument!
Vi är självklart överens med debattörerna om att alla barn ska ha det bra, vilket inkluderar en barndom fri från pornografi, våld och kränkningar. Men det måste också vara en barndom där de får stöd och hjälp när de behöver det.
Detta skapar vi genom att ta del av det forskningen säger, genom att engagera oss och lyssna till barn och inte genom att välja kortsiktiga lösningar som verkar enkla för stunden.
Det som behöver göras är att systematiskt öka kunskapen om hur vi bäst skyddar unga från risker på nätet och sedan agera utifrån denna kunskap. Forskningsprojektet EU Kids Online har exempelvis visat att barn behöver stöd att utveckla motståndskraft mot faror på nätet.
Ett sätt att utveckla motståndskraft är att använda nätet mycket och att ha tillgång till trygga och engagerade vuxna.
Skolan har ett ansvar, och tar redan idag ansvar för, att utbilda barn och unga till att bli ansvarsfulla internetanvändare, vilket också betonas i den nationella strategin för skolväsendet som regeringen beslutade om under hösten 2017.
Vi når målet med detta uppdrag genom att prata om internet och dess för- och nackdelar, inte genom att låtsas som att problemen går att lösa genom förbud.
