Sällan – eller kanske aldrig – har en debattartikel som säger sig bygga på ”den senaste forskningen” varit så renons på kunskaper om den senaste forskningen, som måndagens text på SVT Opinion som pläderade för mobilförbud!
Fast läkartitlarna på skribenterna Lagercrantz, Milerad och Victorin imponerade förstås.
Där sades bland annat att svenska barn inte är lika mogna som företrädare för svenska myndigheter att ta beslut om mobilförbud.
Där har debattörerna förhoppningsvis rätt, förutsatt att myndighetsföreträdarna är mer insatta i forskningen än läkartrion verkar vara. Fast där slutar också det korrekta i artikeln.
Det kokas ihop en soppa av barn under två år som använder påstått pedagogiska DVD-skivor, universitetsstudenter som antecknar föreläsningar på datorn, tonårstjejers psykiska ohälsa, mobilspel som tidsfördriv, smartphones istället för lek på skolgården och så kallade ”Facebook-depressioner”.
Allt för att ”bevisa” att mobiler bör förbjudas i grundskolan, inte bara på lektionerna.
Trion jämför på ett oärligt sätt mobilers inverkan med rökningens, som bägge antyds vara kemiskt beroendeframkallande.
Det är inte vad den senaste beroendeforskningen hävdar, varken beträffande beroende generellt eller beträffande mobilanvändning.
Dopaminteorin från 80-talet är idag ifrågasatt, vad gäller hjärnans belöningssystem inte bara vid användning av digitala medier utan även av nikotin, alkohol och droger (se Kardefelt-Winthers forskningsgenomgång för UNICEF, från december 2017).
I debattartikeln hämtas alltså argument mot mobilen från forskning om andra digitala medier, som dock är helt annorlunda och används på olikartade sätt.
Hugo Lagercrantz bidrar med sitt gamla snack om synapserna i hjärnan och påstår att nätverken förändras när möss använder mobiltelefoner, förlåt ”exponeras för digitala media”.
Visst, nätverken förändras av allt nytt. Han är uppenbarligen inte inläst på den senaste forskningen om hjärnan, som säger att ingen vet huruvida förändringar i iakttagna bilder av hjärnan vid användning av digitala medier är någonting bra eller dåligt i barns fall.
Att närsyntheten av den falska varianten hos barn ökar stämmer, vid stirrande på en skärm i två timmar i sträck. Fast inget barn lär stirra på mobilen så länge, utan att ta pauser.
Fler vuxna drabbas dagligen av detta stirrande i sitt arbete vid skärmen.
Lämplig myndighet: Förbjud arbete vid skärmar! I artikelns referens påstås att ögonen är skapade för 3D, så läs hellre böcker – som alltså är i 3D?
Länge ansågs läsning orsaka närsynthet. Numera tros tidig skolundervisning inomhus i artificiellt ljus vara en viktig riskfaktor. Förbjud förskolor!?
”Överdriven mobilanvändning har ett bevisat samband med psykisk ohälsa, inte minst bland flickor”, hävdar läkartrion. I forskning finns aldrig bevis, bara mer eller mindre tills vidare övertygande belägg.
Beläggen för ett orsakssamband är i detta fall mycket svaga.
Någon ”överdrivenhetsgrad” är inte ens fastlagd och skulle verkligen mobilen vara orsaken, skulle inverkan på den psykiska hälsan inte skilja på kön.
Det kan heller aldrig vara mobilens skuld om en flicka inte får bekräftelse av omgivningen.
Unga flickors ohälsa är för övrigt (enligt Socialstyrelsen) mindre utbredd än vuxnas ohälsa. Hur förklarar läkarna det?
Det är vidare inte fastlagt att användning av digitala medier minskar inlärningsförmågan, däremot att anteckningar på skärm resulterar i sämre testresultat än dito på papper – åtminstone vid Princeton.
Detta har förstås inget med mobiler att göra.
Används däremot mobilen samtidigt med läxläsning, blir kunskaperna givetvis sämre.
Alltså precis som förr, när man läste läxan och kastade ett öga mot tv:n, eller med ena örat lyssnade på radio.
Det är således inte mediets, utan användningens fel. Detta går lätt korrigera, utan totalförbud av apparaten.
Talet om empatistörningar på grund av digitala medier, utan direkt ögonkontakt med andra, förutsätter då att individen bara använder ”skärmmedier” alla vakna timmar alla dagar.
Jag har dessutom hört talas om en mobil och en padda, i vilken man kan SE den man talar med. Kommer nog snart även hit.
Sömnbristen, då? Vilka skolläkare opponerar sig mot läxhysterin och hur pluggandet till meningslösa prov förstör nattsömnen?
Ännu en felaktighet är artikelns påstående att ”det är visat att barn under två år inte kan lära sig någonting från skärmen”.
Vad som i själva verket är visat är, att en lektion av en livs levande människa rakt framför barnet onekligen undervisar bättre.
Är det verkligen så barn-förälderkontakten ser ut under all barnets vakna tid? Pratar föräldrar HELA tiden med sina barn, för dessas språkutvecklings skull?
Ska allt i ett-tvååringars liv vara undervisning? Räcker det inte med att förskolan blivit en del av skolan? Bör kanske nationella kunskapsprov för 2-åringar också snarast införas?
Läkartrions slutsats: ”Mobiltelefonen har av ovan nämnda skäl ingen plats i skolan […] Skärmstressen kommer att minska – liksom nätmobbning. Elever får lättare att fokusera och socialisera – och rörelse stimuleras”, hävdar Lagercrantz, Milerad och Victorin.
Lika tänkbart är att skolgårdsmobbningen då ökar och att många elever bara står i en klunga och snackar skit om en annan klunga.
Mobiler används i hög grad till att just socialisera.
