I dag presenteras höstbudgeten. Finansminister Magdalena Andersson (S) meddelade i SVT Morgonstudion att skatten höjs på kapitalförsäkringar och investeringssparkonton.
För en kvinna med låg inkomst och små marginaler som sparar för att ha en buffert för oförutsedda händelser eller för att dryga ut sin pension innebär en aldrig så liten skattehöjning en kännbar avbränning av det sparade kapitalet.
Om hon sparar till sin pension missar hon dessutom ränta-på-ränta-effekten i sitt sparande. Höjd skatt på kapitalförsäkringar och ISK är bara ett led i en lång rad skattehöjningar.
LÄS MER: Budgeten i korthet
Skatterna på sparande har höjts med motsvarande 9 miljarder kronor sedan 2008. Återkommande skattehöjningar ger en signal till spararna att pensionssparande inte är viktigt.
Ett eget sparande till pensionen är viktigt för många, eftersom pensionsnivåerna framöver kommer att bli lägre än vad många förväntar sig.
Dagens pensionssystem innebär att staten har lagt över ett stort eget ansvar för pensionen på medborgarna. Men det matchas inte av några åtgärder som underlättar ett eget sparande till pensionen. Tvärtom.
Sedan 2008 har skatten på sparande successivt höjts och det är de med små marginaler som drabbas mest.
Regeringen vill höja skatten på kapitalförsäkringar och investeringssparkonton i budgeten. Det är inte första gången. Skatten på kapitalförsäkringar har höjts flera gånger under senare år.
Tillsammans med den slopade avdragsrätten för privat pensionssparande har skatterna på sparande höjts med motsvarande 9 miljarder kronor per år under de senaste åren.
Vänsterpartiet och regeringen beskriver skattehöjningarna och den slopade avdragsrätten som att det bidrar till en ökad jämlikhet och inte drabbar någon fattig, att det är de rikaste som drabbas. Det är fel.
Det finns i dag 3,6 miljoner kapitalförsäkringar och det är människor från olika inkomstgrupper som sparar i försäkringen. För människor med låga inkomster och små marginaler har storleken på skatten en stor betydelse.
Varje sparad hundralapp ger en buffert och ökar chanserna att få en bättre tillvaro som pensionär. Det är dessa människor som drabbas hårdast av regeringens skattehöjningar på sparande.
Vi kan redan nu se att låg- och medelinkomsttagare, som bara har allmän pension, kan få en pension som motsvarar 50-60 procent av slutlönen. De har många gånger arbetat deltid, varit borta från arbetsmarknaden, saknar tjänstepension och förmår av olika skäl inte att jobba långt upp i åldrarna.
Många gånger saknas också ett intresse för att ta komplexa finansiella beslut. Det gör att det är extra viktigt att uppmuntra till ett eget sparande. Att höja skatten på sparande ger en direkt motsatt signal om att eget sparande inte är viktigt.
Inom EU är frågan om en åldrande befolkning och ett behov av att minska skillnaden mellan lön och pension högprioriterad. Kommissionen uppmuntrar medlemsländerna till skattestimulanser för pensionssparande.
I Sverige har politikerna valt en motsatt strategi genom höjda skatter.
Vi vill inte hamna i ett läge där allt fler pensionärer måste leva på statliga bidrag, som bostadstillägg eller garantipension.
Regeringen måste satsa mycket mer på att uppmuntra sparande, i stället för att straffa dem som vill spara till sin pension.
