Gudrun Schyman, partiledare, Feministiskt initiativ
Gudrun Schyman, partiledare, Feministiskt initiativ. Foto: Fi
Debattinlägg

”Frågan om #metoo gått för långt är absurd”

Opinion ·

”Jag tycker själva frågan – har det gått för långt? – är absurd. Det som gått för långt är naturligtvis den verklighet som visar sig i alla berättelser. Och som visar sig i den statistik som finns”, skriver Gudrun Schyman, partiledare, Feministiskt initiativ.

Om debattören

Gudrun Schyman
Partiledare, Feministiskt initiativ

Åsikterna i inlägget är debattörens egna.

Har #metoo gått för långt? Nu börjar frågorna komma. Senast i söndagens Agenda. Har det gått för långt? Det gällde förstås #metoo. Programledaren menade att det börjar komma frågor och inlägg på det temat. Vi ska väl inte sluta flörta, eller?

De två inbjudna kvinnorna bedyrade att så inte var fallet. Tvärtom – nu äntligen släpper tystnadskulturen och den patriarkala byken får tvättas offentligt.

Jag tycker själva frågan – har det gått för långt? – är absurd. Det som gått för långt är naturligtvis den verklighet som nu visar sig i alla berättelser. Och som visar sig i den statistik som finns.

I en enkät av Expressen/Demoskop uppger sig 78 procent av Sveriges kvinnor utsatta för sexuella trakasserier. I en EU-rapport från 2014 baserad på intervjuer med 42 000 kvinnor uppger sig 55 procent att de utsatts för sexuella trakasserier efter sin 15-årsdag.

Enligt samma undersökning har nära hälften av kvinnorna i Sverige utsatts för fysiskt eller sexuellt våld. En aktiv feministisk debatt i Sverige innebär en högre medvetenhet kring frågorna.

Utsattheten i många länder är troligen underrapporterad.

Under alla de årtionden som jag arbetat med frågor som rör kvinnors mänskliga rättigheter, dvs hur vi ska nå jämställdhet, så har med jämna mellanrum samma fråga dykt upp – har det inte gått för långt?

Det finns aldrig några faktabaserade rapporter som underlag för det påståendet. Det finns aldrig någon statistik. Det finns bara en vagt formulerad fråga från den eller de som kan förlora makten.

För det är makt det handlar om, ingenting annat. Mäns makt över kvinnor. Det vi kallar könsmaktsordningen eller den patriarkala maktordningen eller genuskontraktet.

Välj själv vilket ord som passar bäst. Det är den urgamla idén om att vi är så olika som människor när vi har olika kön att vi ska hållas isär och mötas av olika förväntningar och inta olika positioner och roller i samhällsbygget och – sist men inte minst – att män är mer värda.

Mer värdefulla eftersom män har tilldelats rollen av att vara beskyddare av kvinnor och barn och av territorier/nationer med vapen i hand. Det strukturella våldet förläggs till gruppen män.

Könsmaktsordningen är en övergripande, global struktur som innebär att män som grupp är överordnade kvinnor som grupp.

Det betyder inte att alla män har mer makt än alla kvinnor i alla situationer men genom den västerländska historien har män och maskulinitet fått representera det mänskliga, medan kvinnor och det vi betraktat som feminint i bästa fall setts som ett komplement till, men ofta underordnats det manliga.

Maskulinitet, det vill säga vad vi förknippar med män och manlighet, är historiskt föränderligt och styrs inte av biologiska förutsättningar, utan av tolkningar och förväntningar – kulturella normer och strukturella villkor.

Bland normerna om manlighet utgör rätten att utöva kontroll en viktig del. Det sexualiserade våldet är en del av detta – i skolan, i de intima relationerna, på jobbet, i de offentliga rummen och ut på de internationella konfliktarenorna där kvinnors kroppar är slagfält med systematiska våldtäkter och kroppsliga skändningar.

Det här hänger ihop. Våldets syfte är alltid detsamma. Det handlar om makt och kontroll. Och mönstret är globalt.

Världshälsoorganisationen, WHO, kallar det för ”kriget mot kvinnorna”, en patriarkal pandemi som sammantaget skördar fler dödsoffer än någon militär konflikt gjort.

FN:s organisation för utrotande av mäns våld mot kvinnor uppmanar sina medlemsländer att rusta ner militärt och rusta upp en säkerhet för människor, där en av punkterna är Personlig säkerhet – att leva utan risk för våld utövat av stater eller individer, i både det offentliga och det privata.

Så nej, #metoo har inte gått för långt. Det har bara börjat. Nu är det politiken som måste ta vid.

I F!:s statsbudget listar vi nödvändiga och omedelbara åtgärder:

450 miljoner kronor per år till skyddade boenden för våldsutsatta.

20 miljoner kronor per år utöver regeringens stöd till etablerade organisationer som arbetar med sexualupplysning och våldsförebyggande arbete.

20 miljoner till Åklagarmyndigheten och 20 miljoner till Domstolsverket per år öronmärkta för att kvalitetsutveckla och korta handläggningstiderna i sexualbrottsmål.

Fem miljoner per år till statlig informationskampanj om den kommande samtyckeslagen.

I de kommuner där Feministiskt initiativ har mandat driver vi att våldsförebyggande arbete och elevhälsa ska prioriteras.

Vi menar också på fullt allvar, och i enlighet med FN:s rekommendationer, att Sverige ska omrusta – från militär territoriell säkerhet, till mänsklig säkerhet.

Vi behöver trygghet mot det sexualiserade våldet – inte stridsvagnar på Gotland!

Om SVT Opinion

Debattinlägget ovan är från SVT Opinion. Innehållet är debattörens egen uppfattning – inte SVT:s.