Jag ser återigen, med förskräckelse, denna bakåtvända könsrollsdebatt och när jag läser att läkare opererar bort bröst på 14-åringar inser jag hur förvrängd hela denna fråga blivit.
Idag går debatten antingen ut på att föräldrar ska uppfostra sina barn könsneutralt, eller vara uppmärksamma på om barn vill gå utanför de etablerade fördomarna om hur en pojke respektive flicka är och genast låta barnet ”byta” kön eller åtminstone namn eller ännu värre låta tonåringar kirurgiskt och medicinskt byta kön.
Allt detta gör ingenting för att uppdatera och avlägsna de fördomar som har ett så hårt grepp om vårt samhälle, utan precis tvärtom.
Uppenbarligen handlar det om att inga som helst överlappningar ska kunna ske – antingen är du hundra procent man alternativt hundra procent kvinna.
Den här inställningen frångår helt och hållet att vi, samtliga, har både feminina och maskulina egenskaper i helt unika blandningar.
Att problematisera en pojke som vill leka med Barbie, eller en flicka som vill leka med bilar har ingen annan effekt än att befästa den fullständiga missuppfattning och de fördomar som idag råder.
Gör inte en stor sak av det, låt barn visa intresse för både maskulina och feminina uttryck utan att boka tid på närmaste könskorrigeringsklinik – please!
Att operera tonåringar, som inte är mogna eller har kunskap om vad det är att vara människa är helt oacceptabelt.
Tonåringar går igenom en period av ”puppan till fjärilen”-stadium vilket är en mognadsprocess som de mycket bättre skulle klara av utan plågor om vi, de vuxna informerade dem på ett mer nyanserat sätt.
Men det skulle innebära att vi tydligen först måste utbilda de vuxna som tycks tro att fördomar om kvinnligt och manligt, förlegade könsroller och rent felaktiga utgångspunkter är ”fakta” när det gäller detta ämne.
I den här ”debatten” är vad jag sett hittills inga alternativ något som för oss framåt.
Könsneutralitet vad gäller den fysiska aspekten av frågan existerar i princip inte, däremot kan vi ha en god balans av manligt och kvinnligt och inte definiera oss som varken eller när det gäller vårt tänk och våra känslor.
Men det är nödvändigt att förstå skillnaden. Eller ska vi dra slutsatsen att alla ”könsneutralitetskramare” tycker att vår fysiska kropp ska ha ett kvinnobröst, både livmoder och testiklar, snopp och snippa?
Och tycker alla ”könskorrigerarkramare” att manliga karaktärsdrag enbart kan tillåtas från en kropp som har en snopp och tvärtom?
För att den här debatten ska leda framåt, utvecklas och förhoppningsvis någon gång i framtiden generera ett samhälle där fördomar och föråldrade könsroller avvecklas och upplöses, behöver vi uppenbarligen helt byta utgångspunkt.
Vi behöver inse att en kvinna kan vara maskulin i sin framtoning, hon kan gilla mer manliga kläder, ha ett mer maskulint tillvägagångssätt i sitt yrke eller privatliv utan att förvirring behöver uppstå.
Precis som en man kan känna sig mer besläktad med feminina egenskaper.
Att utsätta barn för den sjuka inställning som dagens könsdebatt innebär är både grymt och helt onödigt.
Precis som det finns kvinnor, alltså människor födda med kvinnokroppar som inte kan bli gravida, så kan inte de som fötts med manliga attribut bli det.
Det är ett faktum – som tyngdlagen ungefär. Det är inte rätt sak att protestera och göra motstånd mot.
Det som förvånar mig är också att miljontals människor (inklusive jag själv) anser att David Bowie var en beundransvärd artist och människa. En man som lekte ganska hejdlöst med könets olika uttryck.
Eller Annie Lennox som i många fall ger ett maskulint eller androgynt intryck.
De visar – både smakfullt och intelligent – att vi kan vara och se ut på ett sätt som stämmer överens med vår specifika balans av manligt och kvinnligt, utan vare sig operationer och känslomässig smärta.
