Nu blir det inte tydligare. Sveriges socialdemokratiska finansminister Magdalena Andersson hemfaller åt fint inlindad – men lätt genomskådad – högerpopulistisk skrämselretorik i form av varningar för ”dom andra”.
Nu på onsdag kommer det att bli tydligt vilken sida du som folkvald socialdemokrat väljer, i en votering om amnesti – det vill säja permanenta uppehållstillstånd för Sveriges ensamkommande ungdomar.
Utan att skämmas det minsta sitter finansministern, i ett filmklipp på sin facebooksida, och säjer att Sveriges regering vill ta itu med integrationsproblemen och brottsligheten.
Man kan kalla det för att slå in öppna dörrar, för ingen vill väl ha integrationsproblem och brottslighet? Och det är inte det som är det grundläggande problemet.
Problemet är att vår svenska regering medvetet har försatt tiotusentals unga flyktingar som ingenstans har att ta vägen, i ett utanförskap som kommer att skapa precis det skuggsamhälle som de själva varnar för.
Några veckor senare står vår hälso- och sjukvårdsminister i en interpellationsdebatt i riksdagen och påstår sig känna maktlöshet inför den rådande situationen med de ensamkommandes självmord.
Vi har utan tvekan fått en vedervärdig utveckling som har eskalerat till en fullständigt oacceptabel nivå.
Men någonstans inser ju alla, även finansminister Magdalena Andersson och socialminister Annika Strandhäll, att det varken är integrationen eller vanliga ungdomsdepressioner som är problemet.
Det är den socialdemokratiska regeringens högerpopulistiska, kortsiktiga och omänskliga asylpolitik.
Med hjälp av en cynisk halvmesyr till lagförslag lägger regeringen nu ut ytterligare dimridåer för att hålla aktivister och andra besvärliga medborgare sysselsatta, så att jakten på Sveriges ensamkommande ungdomar kan fortsätta med oförminskad intensitet.
Men det kommer inte att lyckas. Med tanke på den nuvarande utvisningstakten till Afghanistan, dit de flesta tvångsdeporteras, kommer det att ta över hundra år innan alla papperslösa är ute ur landet.
Resultatet blir alltså ett parallellsamhälle med tiotusentals individer utan utbildning, bostad eller arbete.
Detta när vi istället hade kunnat välja att ge de utvisningshotade amnesti, och därmed också fått tillgång till all den handlingskraft, det mod och det framtidshopp som ungdomarna hade med sig när de kom hit för tre år sedan.
Vad hade vi inte kunnat åstadkomma tillsammans på de tre åren! Men omoderna ord som ”tillsammans” ingår inte i de nya Socialdemokraternas ordlista. Bort med gammaldags idéer om solidaritet och gemenskap!
Nu är det ”bekämpa”, ”stoppa”, ”jaga” och ”förhindra” som gäller. De högerpopulistiska nya socialdemokraterna i Sveriges regering väljer alltså det förra.
De väljer att slänga alla investeringar kring våra ensamkommande ungdomar i sjön, att använda polisens resurser till att jaga livrädda skolpojkar, och att bekämpa de medborgare som försöker hjälpa dem.
Trots den växande arbetskraftsbristen väljer de att tvångsdeportera potentiella arbetstagare och skattebetalare till ett liv misär. De väljer att skapa psykisk ohälsa hos hela yrkesgrupper som lärare, sjukvårdspersonal och jurister, och att underminera medborgarnas förtroende för såväl politiker som myndigheter.
Minns affischen med bilden av en uniformerad passkontrollant och en polis, med den förtydligande texten ”Vi slår vakt om Sveriges säkerhet – Svenska modellen ska utvecklas, inte avvecklas”.
I klartext: Det handlar om att hålla ihop den egna gruppen, att bekämpa alla yttre hot och att bevara Sverige svenskt.
Och det får tydligen kosta vad det kosta vill.
Men handen på hjärtat, snälla anständiga socialdemokrat. Vad väljer du på onsdag?
Ett ohanterbart skuggsamhälle enligt konceptet ”vi och dom” – eller permanenta uppehållstillstånd och ett värdigt liv för tusentals modiga och ambitiösa ungdomar som råkade födas i krigshärjade områden utanför trygghetens gräns?
