Nya tider blev portade från Bokmässan i Göteborg, och nu har också den planerade Alternativa Bokmässan stoppats av Göteborgs stad, på inrådan av polisen.
Göteborgs stad hävdar att anledningen till att man stoppar mässan är att man alltid prioriterar föreningslivet framför privata aktörer. Det är bara en del av sanningen.
Vi var på möte med polisen och kommunen, och det framgick då att det stora säkerhetspådraget som skulle krävas hade stört till exempel spel på angränsande fotbollsplaner. Platsen som vi ville hyra var ledig.
Jag ser två allvarliga problem med detta.
För det första är det ett nederlag för demokratin att man låter en samling antidemokratiska extremister diktera vilken litteratur som får ställas ut på en mässa.
Polisen har maktmonopol och till uppgift att skydda yttrandefriheten. Bokmässan skulle hållas i en paviljong och skulle inte störa någon, det är motståndarna till yttrandefrihet, de som vill kväsa debatten, som polisen och kommunen låter vinna.
För det andra kan man fråga sig var Bokmässan och Göteborgs stad vill dra gränsen.
Den Alternativa Bokmässan samlar en rad författare och opinionsbildare som inte känner sig välkomna på den gamla Bokmässan, som numera bara är till för de politiskt korrekta.
Det handlar om författare som Katerina Janouch, komikern Aron Flam, konstnärerna Dan Park och Lars Vilks, tidigare riksdagsmannen Kent Ekeroth, professor Karl-Olov Arnstberg med flera.
Om dessa inte ens får möjlighet att samlas kring en alternativ bokmässa, är tanken att helt tysta dem?
Hur långt ska det gå och vad är nästa steg? Står Ann Heberlein på tur?
Skulle Hanif Bali få arrangera en alternativ bokmässa?
Ska litteratur behöva gömmas undan varje gång antidemokratiska krafter hotar att störa spelet på en fotbollsplan?
Hur kan Sverige kritisera Ungern och Ryssland för bristande pressfrihet, när det är stört omöjligt att anordna en oppositionell bokmässa här i landet?
Det är en skandal för ett land som berömmer sig självt för att ha den äldsta tryckfrihetsförordningen i världen.
Vad är den värd om litteraturen hålls gömd från publiken?