Det är talande vilket ramaskri det blir när en utställare av flera tusen på Bokmässan tar ett kliv utanför åsiktskorridoren.
Den åsiktskorridor som bland andra Ann-Charlotte Marteus på Expressen för två år sedan vittnade om i krönikan ”Det är jag som är åsiktskorridoren”.
Där erkände hon att etablerade medier i decennier mörkat obekväma fakta och förvrängt nyhetsrapporteringen så att den ska passa deras politiska agenda. ”Enkla fakta klassas alltså som ondsint ’retorik’. Verkligheten är – fascistisk?”, förklarade hon, och det gäller i högsta grad än.
Nya Tider gör inget annat än skriver som det är, och vi får då mycket riktigt sådana epitet.
LÄS MER: Detta är nya tider
Vi applicerar inte det politiska filter som den etablerade vänsterliberala pressen har. Som bekant räcker det med en enda röst som säger sanningen för att tusen lögner ska falla.
Det är därför kulturradikala aktörer och politiska aktivister inom media skriker högt när vi genom vår medverkan på Bokmässan kliver in i deras mitt och avslöjar lögnerna.
Nu har våra värsta motståndare beslutat att anordna en egen bokmässa där de kan få vara ifred från andra åsikter, där de slipper konfronteras med obekväma fakta.
LÄS MER: Nya tider och alternativa bokmässor – så gick det till
Där kan alla stå och stampa i samma åsiktskorridor och berömma varandra för det. Jag tror inte att någon kommer att sakna dem.
Det är glädjande att Bokmässan stått pall för påtryckningar från censurivrare. Det är det som yttrandefrihet handlar om i praktiken.
LÄS MER: ”Vi är inte naiva”
Vissa debattörer har hävdat att Bokmässan inte har skyldighet att upplåta utrymme, det finns ingen lag som tvingar dem.
Det är alltså människor som bara accepterar yttrandefriheten så länge det finns en lag om det, men de ställer sig gärna och skymmer så att andra inte kan ta del av budskapet, skriker och visslar så att ingen ska höra, släcker ner reklam på storbildsskärmar i Göteborg så att ingen ska få se.
LÄS MER: Nya tiders propaganda visades på storbildsskärmar
Vad skulle dessa människor kunna göra om det inte fanns en lag som tvingade dem att acceptera åtminstone lite yttrandefrihet? Tanken skrämmer.
Yttrandefrihet är inte en paragraf, det är en inställning och praktisk handling.
I Nya Tider upplåter vi utrymme åt många olika åsikter, i senaste numret var det till exempel vänsterikonen Jan Myrdal.
Det gör att olika försök att stämpla oss som det ena och det andra inte fäster på oss. Här har vi en levande debatt.
Så är det på Bokmässan också, tack vare mässledningens principfasta hållning.
