Kalla mig optimist, men utsikterna för att vi kan stoppa EU:s nya upphovsrätt är bättre än på länge.

Det förslaget som nu ligger på bordet är nämligen så skadligt, odemokratisk och dåligt för alla de européer som använder internet i någon form att jag har svårt att se hur det ska vinna stöd i EU-parlamentet.

För än är det inte kört. En majoritet av ledamöterna i EU-parlamentet kan fortfarande fälla förslaget innan det träder i kraft – och nu behöver vi kraftsamla för att se till att så sker.

Tanken om en översyn av EU:s upphovsrätt är annars god. De nuvarande reglerna kom till 2001, en tid då Facebook och Twitter inte fanns och Google fortfarande var i sin linda.

Sedan dess har nätjättarna ritat om hur vi konsumerar media, lyssnar på musik och använder video.

De har också vänt upp och ned på gamla affärsmodeller och inkomstströmmar. Svenska musiker har till exempel klagat på att stora plattformar som Youtube tjänar miljardbelopp på deras musik medan de själva får en minimal andel av intäkterna, och i vissa fall ingen ersättning alls.

Mediernas tidigare annonsintäkter går numera till största del till Facebook och Google. 

Men lösningen på dessa problem kan inte vara en lag som kastar grus i nätets maskineri och är så dåligt utformat att det hindrar vanliga människor från att sprida material som är fullt lagligt.

Med det förslag som ligger på bordet krävs en licens för att få citera mer än ”väldigt korta utdrag” ur pressartiklar; exakt hur många ord det rör sig om är oklart och kan komma att avgöras i domstol.

Förslaget kräver också felfria uppladdningsfilter som förstår humor och därför vet när ett upphovsrättsskyddat material återanvänds i parodisyfte; sådana filter finns inte!

Filtren ska också hålla reda på vilka upphovsrättsundantag gäller i vilka länder. Risken är att sajter blockerar användare på grund av upphovsrättsintrång, och att konton blockeras även för lagliga uppladdningar.

Slaget om upphovsrätten är ett tydligt exempel att kommersiella särintressen har ett oproportionerligt och omotiverat inflytande över den europeiska lagstiftningen på vanliga medborgares bekostnad.

Det lagförslag som är tänkt att reglera hur 500 miljoner européer lever sitt liv på nätet är specialskrivet för den tyska pressen och musikindustrin, vilket inte nödvändigtvis betyder att artister får det bättre.

De kristdemokratiska politikerna som har ansvarat för lagförslaget har varken lyssnat på akademiker eller de många tusen människor som har protesterat mot förslaget.

Men än har vi alltså möjlighet att slänga upphovsrättsreglerna i soptunnan. I mars eller april ska EU-parlamentet rösta om reglerna igen. Jag kommer trycka på och försöka övertyga tveksamma kollegor till att rösta nej. Då kan nästa gäng EU-politiker efter valet börja om på ny kula, och komma fram till förslag som faktiskt gör nätet bättre.

De svenska ledamöterna kommer troligen att rösta rätt. Men du kan hjälpa till genom att kontakta ledamöter från andra länder. Min bild är att EU-parlamentariker tar intryck av vänligt formulerade och personligt skrivna mail.

Tillsammans kan vi vinna vi den här fajten!