En EU-uppgörelse är nådd om upphovsrätten. Genom ECSA har vi arbetat hårt för att få till en upphovsrättsreform inom EU och skrivit ett antal av direktivets paragrafer; de syftar till att stärka individuella kreatörers förutsättningar till fortsatt professionellt skapande.
Något som gagnar alla i den musikaliska näringskedjan – inklusive de stora plattformarna, som ju inte skulle vara någonting utan innehållet de byggt hela sin affärsmodell på.
De som högljutt kritiserat förslaget tycks dock inte ha läst det utan utgår istället likt zombies från techgiganternas kommunicerade ”sanning”.
Låt oss titta på några av de kreativa dimridåer som målats upp:
”Förslaget vill begränsa material som kan laddas upp!” Nej. Man vill att de som använder upphovsrättsskyddat material skall skaffa licens. Det ger användarna trygghet, som då vet att tjänsten är schysst, att de inte drabbas om de laddar upp musik och film. Det kommer alltså att stimulera uppladdning, vilket är bra både för mångfalden och för de digitala bolagen.
”Det är dåligt för nya små startups!” Tvärtom – småföretag som har velat konkurrera med Big Tech har hämmats av att jättarna, som samlat på sig ofantliga mängder innehåll, inte har haft några utgifter för materialet de byggt sin verksamhet på.
Nu kommer utmanarna verka på lite utjämnade villkor, dessutom undantas småföretagen i lagförslaget för att de ska kunna växa till sig utan licenser. Man tar alltså hänsyn till startups, vilket alla gagnas av – monopol är inte bra för någon.
Yttrandefriheten begränsas! Inte då. Användarna ges möjlighet att på en tryggad tjänst som betalar licens kunna ladda upp vad de vill, men yttrandefrihet omfattar även kreatörers rättigheter – upphovsrätt och yttrandefrihet går hand i hand.
Upphovspersoner är yttrandefriheten främsta förespråkare och står ofta i skottgluggen, hotade och förföljda.
Därför måste yttrandefriheten säkras så att starkare parter inte manipulerar och använder en kreatörs röst mot dennes vilja – därför är denna reform är så viktig.
Filter! FILTER! Nej då. Förslaget handlar inte om att filtrera vad som får laddas upp till en plattform utan om att använda igenkänningsteknik för att avgöra vad som spelats för att skaparen sen ska kunna få ersättning.
Kreatörer vill ju ha ut sina alster och plattformarna behöver mängder med innehåll för att konsumenter ska tycka de är relevanta – det är alltså inte filter man är ute efter.
Men klarar de stora plattformarna verkligen detta? Den som tror att de inte redan har total koll på allt vi gör online är naiv. När du googlat reservdelar till din gräsklippare har du annonsförslag på konkurrentens nya gräsklipparmodell efter en mikrosekund.
Självklart klarar de att använda igenkänningstjänst, de bara vill inte dela med sig av vinst och använder detta som undanflykt.
Vilka är kritikerna egentligen? De flesta kritikerna finns inte ens på riktigt: när EU-parlamentets ledamöter fick femton tusen mail om detta precis innan parlamentets första omröstning blev många oroliga. Så vi försökte tillsammans svara några – men det var som att skicka mail till ett svart hål, helt tyst.
Detta märktes också när man försökte få ihop kritiker till ett ”stort” fysiskt möte i Berlin – åttio dök upp.
Har du pengar kan du lätt få det att se ut som att du har en mycket stor opinion på din sida. Lex Trump och Brexit.
Lite på att ingen förutom Big Tech själva tjänar på att upphovsrätten inte uppdateras, och när dimridåerna skingras finns bara ett enda av deras centrala koncept kvar: ”Status quo makes the cash flow.”
