Under rubriken ”Stämmer inte att stora delar av biståndet hamnar fel” välkomnar Joachim Beijmo vår granskning av korruptionshärvan i Zambia där Sidas företrädare på plats medger att över 30 miljoner i svenska och finska biståndspengar förskingrats eller använts felaktigt.

Detta är naturligtvis mycket pengar i förhållande till att man 2014 beslutade om att ge organisationen bistånd på 47,5 miljoner kronor.

Beijmo skriver också att en misstanke om att allt inte stod rätt till kom hösten 2015. Detta är helt fel.

Misstanken fanns och bekräftades redan 2013 då stöld och korruption uppdagades i ett av organisationens distrikt.

I den revisionen kan man läsa ”vi observerar att internkontroll saknas vad gäller ZNFUs huvudkontor” samt ”vidare noteras ett ointresse på huvudkontoret för att komma tillrätta med problemen”.

Revisionen konstaterar också att det på flera områden föreligger ”hög risk” för korruption i organisationen.

Detta står alltså att läsa i en rapport från 2013 – trots det beslutar Sida att skänka ytterligare 47, 5 miljoner året efter. I beslutet står att läsa att man är medveten om flera brister i den interna kontrollen, finansiella rapporteringen och utbetalningsprocedurer.

Där står också att man på Sida ”med organisationens styrelse vill diskutera hållbarheten i de höga chefslönerna, speciellt VDs lön”. Detta är ett bevis på att Sida redan 2014 kände till att pengarna inte gick dit de skulle och att chefslönerna var ohållbart höga.

Sida visste, men fortsatte att skänka bort skattebetalarnas pengar.