När en hälseneskada satt stopp för friidrottskarriären år 2000 satsade Ludmila Engquist vidare på bob. Målet var OS i Salt Lake City 2002.
Hennes dåvarande tränare och make Johan Engquist ledde satsningen, som fick ett abrupt slut efter Ludmilas dopningserkännande 2001.
Nu, 23 år senare i SVT-dokumentären ”Hall of Fame”, riktar de tidigare boblandslagsåkarna Annica Sandström och Karin Olsson kritik mot Johan Engquists ledarskap.
– I vår första tävling kom vi på plats 16 av över 20 lag. Men jag fick världens utskällning: ”Hur i helvete jävla dålig... du måste inse hur jävla dålig du är”. Känslan var att jag var helt värdelös, säger Annica Sandström.
”Ett extremt auktoritärt ledarskap”
Hon var först med att träna med Ludmila Engquist mot OS, men hoppade av.
In kom i stället Karin Olsson som var friidrottare och nybörjare på bob. Hon skulle – som hon själv beskriver – på mindre än ett år jobba in tre-fyra års erfarenheter.
– Det var ruskiga krav upplevde jag det som. Det triggade igång en ohälsa hos mig som har hängt med sen dess, säger Karin Olsson.
Johan Engquist svar: ”Ber om ursäkt”
Johan Engquist har fått ta del av kritiken och väljer att svara SVT Sport via mejl.
”Kanske jag ibland varit överbeskyddande, och kanske ibland varit hård mot de som ständigt ville rycka i henne (Ludmila, reds anm), eller de som fanns i hennes närhet (...) Så om jag agerat fel mot någon, så ber jag om ursäkt för detta”, skriver han.
I övrigt hänvisar han vidare till Stefan Bernhardtz, tidigare förbundskapten i bob. Han håller inte med om kritiken mot Johan Engquists ledarskap.
– Jag tycker inte det var orimliga krav. Alla visste vad som gällde och Johan var väldigt tydlig med vad som krävdes för att lyckas. Han var lika hård mot mig som mot tjejerna och det var ingen som var tvingad till något, säger Stefan Bernhardtz till SVT Sport.
Se dokumentären ”Hall of Fame” om Ludmila Engquist på SVT Play
Johan Engquist svar om Ludmila-dokumentären
Johan Engquist vill inte ställa upp på intervju, men har i ett öppet brev till flera redaktioner, däribland SVT, svarat via mejl.
Där ger han en generell kommentar till dokumentären om Ludmila Engquist (som han kallar ”Luda”). De har i dag skiljt sig.
Johan Engquist skriver bland annat:
Vi är två väldigt olika personer. Luda är spontan, öppen, humoristisk och med massor med känslor. Jag däremot är försiktig, vill veta vad som ska hända, tystlåten, tråkig, och vill gärna att saker och ting ska vara bra planerade, och väldigt dålig på att visa känslor…
Alla dessa skillnader, och alla svårigheter som vi mötte, gjorde till slut att vi inte förstod varandra, och gled isär. Det är något som alltid kommer att smärta i mitt hjärta.
Kanske jag ibland varit överbeskyddande, och kanske ibland varit hård mot de som ständigt ville rycka i henne, eller de som fanns i hennes närhet, när hon så gärna bara ville vara ifred. Så om jag agerat fel mot någon, så ber jag om ursäkt för detta.
Men framför allt önskar och ber jag att Luda skall få tillbaka hälsan och glädjen i sitt liv, och om möjligt att hon får känna den uppskattning och värme hon verkligen är värd.
