Efter friidrottskarriären satsade Ludmila Engquist vidare på bob med målet att ta medalj på vinter-OS i Salt Lake City 2002.
Men satsningen tog slut efter en dopningskontroll i Lillehammer 2001. Ludmila Engquist testade positivt för anabola steroider, avslutade sin idrottskarriär och lämnade offentligheten.
I den nya boken ”Ludmila, svenskare kan ingen vara” skriven tillsammans med journalisten Johar Bendjelloul och författaren Henrik Johnsson, erkänner Engquist att hon under ett besök i Ryssland sommaren 2001 köpte ett proteinpulver som hon visste innehöll metandrostenolon, en anabol steroid som i Sverige kallades ”ryssfemmor”, och drack det med vatten.
Menar att dopning var enda utvägen
Syftet, enligt Ludmila Engquist, var att åka fast så att hon slapp fortsätta med bobben, eftersom hon var livrädd inför varje åk och mådde allt sämre psykiskt.
”Jag hatade att åka bob. Det var en fullständig mardröm. Konstant olust; före, under och efter träning – dag som natt”, berättar hon i boken.
Enligt Engquist såg hon dopning som enda utvägen.
”Jag övervägde egentligen aldrig att säga som det var, att jag ville hoppa av eftersom jag var livrädd och deprimerad. Det var omöjligt att backa, farten var för hög och insatserna var för stora, på alla plan.
Enorma ansträngningar hade gjorts, välkända sponsorer var inblandade och allt byggde på mitt tilltalsnamn (...) Dessutom var allt min idé från början. Allt vilade på mina axlar. Det fanns ingen återvändo.”
Engquist i dag: ”Jag har gjort enorma misstag”
Att dopningskontrollanterna i Lillehammer dök upp, beskriver hon som en befrielse.
”Det fanns inget att dölja, jag ville ju åka fast. Få ett slut på vansinnet. Slippa rädslan. Ingen hade kunnat stoppa mig, inte ens jag själv. Nu skulle dopningspolisen ta mig”.
I slutet av boken, som släpps fredagen den 13 september, reflekterar den i dag 60-åriga Engquist över sitt öde. Och menar att det ändå kom något positivt ur det hela: sonen Elias, som hon fick efter elitidrottskarriären.
”Hade jag inte förstört mitt liv med dopningspulver hade inte Elias funnits (...) Jag har gjort enorma misstag och jag är, på sätt och vis, en produkt av mina nederlag. De formade mig, på gott och ont.”
