En månad innan OS i Tokyo ställde Emilia Fahlin plötsligt in sin medverkan. Hon stod även över EM och VM och det visade sig att det handlade om utmattningssyndrom. Ett år efter att hon berättade om sitt mående är 34-åringen tillbaka på cykeln och efter en hackig start på säsongen har hon nu börjat närma sig toppen av sin förmåga igen – när hon nådde pallplats i första etappen i tjeckiska Gracia Orlova Tour.

– När jag ser tillbaka på det, just när man är ute på andra sidan och kan reflektera över det, så är det ju en jätteresa.

I fredagens etapp kom Fahlin trea. Men hon ser framåt med tillförsikt.

– Man får acceptera att det kan ta lite längre tid och inte jaga någon form och ta åt sig för mycket av andra grejer. Det har varit och är fortfarande något man får tänka på. Det har varit en tuff utmaning, jag känner att jag har fått kämpa för att komma tillbaka till mitt allra bästa jag.

Vad lär man sig som människa?

– Det är där de största lärdomarna ligger, cyklingen var ganska oväsentlig. Det handlade om hur man ska må bättre som människa. Att kunna hitta glädjen till att göra någonting var det som var det stora efter allt, när man var ute på andra sidan. Någonstans låg det kvar inom cykeln. Att hitta pusselbitarna för att komma tillbaka till en dräglig vardag och lära sig alla små signaler och vad man behöver prioritera och vad som passar en. Det är livspusslet runtomkring som har fått sitta över. Sen har man insett att sporten är sekundär, man måste trivas och må bra först. Det andra får komma allt eftersom.

Har du börjat nå toppen av din förmåga igen?

– Jag skulle inte säga toppen, det är i botten på toppen. Jag är inte riktigt där ännu. Äntligen börjar man få de här hyfsat bra känslorna, men jag väntar fortfarande på 100 procent. Man behöver träna hårt och pusha sig själv att komma dit.