Strömberg, som hade en nära relation till Sven-Göran Eriksson efter att tränaren rekryterat honom från IFK Göteborg till Benfica efter deras UEFA- Cup-guld 1982, var trots allt glad idag. Precis som Svennis hade velat.

– Efter att ha pratat om detta och känt mycket så länge så kan jag nog börja le lite nu, som han hade velat att vi skulle göra.

– Vägen har varit utstakad så länge, man har vetat om sjukdomen och han visste om det också.

Strömberg menar att, på det sätt Sven-Göran Eriksson var under den tid efter hans dödliga prognos hade getts honom, är beundransvärd.

”Gav oss chansen att lida minst”

– Den tiden kan ju vara väldigt svår och lidelsefull men i och med att han själv tog allt åt andra hållet så... Han sa, ”Glenn titta nu va fint jag får det, jag åker ner till Sampdoria, Benfica, Lazio”. Det gjorde ju att han hjälpte oss andra att ta den här tiden lite lättare. Tänk om man hade orkat att ta det så själv om det händer en själv.

– Det var ju han som kanske skulle lidit mest men det var han som gav oss chansen att lida minst.

Lyckades med något omöjligt

Att Lazio hedrade Svennis med en begravningskrans och att fans från Italien rest till Sverige för begravningen – det förvånar inte Strömberg med tanke på det ”omöjliga” som tränarlegendaren lyckades att uträtta i Italien.

– Att bli en ikon i Roma och Lazio, det klarar du inte ens om du har 10 000 man som hjälper dig med marknadsföring eller 10 miljoner som hjälper dig att köpa åsikter av folk. Att kunna bli det i Roma och sedan i Lazio, jag vete tusan hur han gjorde det, det är omöjligt. Jag vet ingen som lyckats med det.