Hedvig Lindahl gör sitt sista VM: ”Alla i världen kommer veta vilka vi är”

Uppdaterad
Publicerad

Hon var med den där klassiska silversommaren VM 2003.

16 år senare tänker Hedvig Lindahl göra sitt sista VM.

SVT Sport hälsade på en av de blågula VM-nycklarna på Chelseas träningsanläggning.

– När det gäller att göra en avgörande räddning när det behövs tycker jag att jag spelar väldigt bra, säger 35-åringen.

Det är dagen efter Chelseas förkrossande 6–0-seger mot Bristol City i ligan. De flesta spelade dagen innan och är lediga. Lindahl, däremot, tränar. När laget har fyra kvalificerade målvakter – tre har spelat A-landslagsfotboll, den fjärde uttagen i en landslagstrupp – är det inte en självklarhet för världens bästa målvakt 2017, utsedd av spelarna själva, att stå varje match.

– Hela säsongen har jag, Carli (Telford) och Lizzie (Durack), varit här, säger Lindahl och förklarar:

– Vår lagledning har några upplevelser där de haft det väldigt tunt på målvaktssidan på grund av skador så de vill gärna täta till den rejält. Men nu har vi en extrem situation när de valde att värva en till (Ann-Katrin Berger) i vintras. Då var vi fyra som egentligen kan spela som förstavalet i vilket lag som helst.

”Hörde en massa muttrande bland lagkamrater”

Även här har saker förändrats. För några år sen var det otänkbart att ha så mycket kvalité på en och samma position. Det satsas helt enkelt mer i England nu.

– Ingen av de svenska klubbarna kan mäta sig med förutsättningarna som finns här. Det är väldigt tydligt när man kommer innanför de stora klassiska herrklubbarna så händer det något. Men ärligt talat så var det inte så här det första året jag kom hit.

Hur har den förändringen varit? Har ni spelare varit delaktiga i det?

– Till viss del. Jag kommer specifikt ihåg ett möte i början av min tid här. Då hörde jag en massa muttrande bland lagkamrater. ”Vi har inte det här” och ”vi har inte det där” och det fanns ju på massor av andra ställen i damfotbollsvärlden. Då var jag en av de drivande i att samordna ett möte med alla spelare, säger Lindahl och fortsätter:

– Vi pratade med coachen och sa att vi skulle vilja sätta oss ner och komma fram till vad alla önskar för att bedriva fotboll på absolut yttersta nivå och sen är det upp till klubben om de kan leverera det. Att inte få lunch ska inte vara en anledning till att man lämnar Chelsea. Sen kanske man lämnar för att man inte fick spela eller inte gillar taktiken – på den nivån ska det vara. Måste ändå säga att mycket av det har de verkligen sett till att vi inte kan klaga över nu.

Jag tänker å ena sidan att det är bra att klubbarna gör det här, å andra sidan slår de sig lite väl för bröstet med tanke på hur lite pengar de faktiskt investerar utifrån vad de har. Hur tänker man som spelare kring det?

– Det är en jättekonstig situation egentligen. Absolut är det så. Det är en pytteliten budget av alla pengar som florerar i fotbollen och i klubbarnas egen budget. Väldigt liten del hamnar på damsidan. Samtidigt är det väldigt mycket pengar för oss sett till vad vi upplevt tidigare. Har svenska klubbar en fjärdedel av budgeten här så är det en väldigt framgångsrik svensk klubb, säger Lindahl men förklarar samtidigt att diskussionerna och förändringar av strukturer måste bli djupare och större:

– I vissa länder firar man fortfarande att man fick en son men inte att man fick en flicka. Det är där vi ska ändra. Och fotbollen är den största sporten. Så varför gör vi inte det? Jag förstår faktiskt inte det.

”Svårt att veta värdet i det jag vet”

Hedvig Lindahl är en av de mest drivna spelarna när det kommer till att diskutera jämställdhetsfrågor. Samtidigt är hon världens bästa målvakt och det är det hon vill bli förknippad med.

– Det jag önskar är att jag skulle vara känd för att jag är en bra fotbollsspelare. Jag vill att folk ska förknippa mig med att jag kan grejer på en fotbollsplan som kanske inte alla tjejer, flickor, kvinnor kan. Jag skulle vilja att man vet vad jag kan, hur jag spelar mitt djupledsspel till exempel.

– Jag vill att man ska veta de detaljerna om mig och det får jag väldigt sällan prata om, för att i det publika intresset är de här jämställdhetsfrågorna större än det tekniska specifika, vad jag kan i min yrkesroll. Så det är lite svårt för mig att veta ”var ligger värdet i det jag vet?” för jag får väldigt sällan frågor om just de här grejerna.

Hedvig Lindahl poserar VM-året 2003. Då var hon tredjemålvakt. Foto: Bildbyrån

”Trodde hela världen visste vem jag var”

Lindahls landslagsepok började som tredjemålis när svensk damfotboll upplevde sin bästa sommar. Sverige tog sig till VM-final mot Tyskland men föll där. Nästan fyra miljoner tv-tittare såg matchen som än i dag är den mest tittade fotbollsmatchen i svensk tv-historia.

– Skillnaden nu när man bygger upp till det här VM:t är att det redan nu bubblar kring samarbetspartners och mediaförfrågningar. Man märker, och det säger alla, att det här kommer bli det kommersiellt största hittills, säger Lindahl och fortsätter:

– Jag trodde ju att alla i hela världen visste vem jag var, jag var tredjemålvakt i svenska landslaget. Så var det inte riktigt, men nu kanske alla i världen kommer veta vilka vi är – faktiskt.

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.