I början av friidrottssommaren slogs det två världsrekord på damernas 10 000 meter inom loppet av tre dagar.
Men det har inte varit de enda superloppen den här sommaren. I samma veva sprang exempelvis Shelly-Ann Fraser-Pryce det snabbaste 100 meters-loppet sedan Florence Griffith Joyners världsrekord 1988.
Den gemensamma nämnaren för dessa lopp: De sprangs i en sko från företaget Nike. De har en ny revolutionerande teknik med inbyggda kolfiberplattor som ger en hävstångseffekt och tjocka sulor som absorberar energi. Det är en förklaring till att det slagits mängder av rekord på de allra längsta distanserna de senaste åren.
GIH-professor leder arbetsgrupp
Och det finns de som tycker att den tekniska utvecklingen har gått för långt.
Toni Arndt är en av dem. Han är professor på GIH, på institutionen för fysiologi, nutrition och biomekanik. Han är en del av den arbetsgrupp som det internationella friidrottsförbundet har satt samman för att utreda den nya sortens skor, och leder den vetenskapliga delen av utredningen.
– Jag tycker löpning är löpning. Man kan springa barfota. Det var nyligen... Jag tror i Uganda, som det var någon som sprang barfota och slog nationellt rekord på 5 km. Det är ju såna löpare som egentligen sprungit bäst och snabbast. Och varför ska någon som kanske inte är lika duktig kunna sätta på sig andra skor och vara snabbare, säger han.
Tre saker ur granskningen ”Idrottens gränsland”:
Bristfälligt regelverk
På landsvägslöpning, där det springs exempelvis maraton, finns det numera en begränsning om att skorna får vara maximalt 40 millimeter tjocka, och inte ha överliggande kolfibersulor. På banlöpning får skorna vara maximalt 25 millimeter tjocka. I övrigt finns det inte speciellt mycket regler.
Men Toni Arndt och hans arbetsgrupp vill införa hårdare begränsningar. De har gjort tester för att se vilken energiåtervinning skorna ger, och de hoppas att det är det som i framtiden ska lägga grunden för vilka skor som ska vara tillåtna.
– Det gör nästan lite ont också, för det är fantastiska innovationer. Det är jätteroligt att ha skor som gör att man springer snabbare. Det är hur kul som helst. Det känns lite tråkigt att säga: “Det funkar inte! De får inte springa så snabbt”. Men om det bara fortsätter utvecklas, det är ju teknisk dopning på något sätt.
INSLAG: Forskaren: ”Det funkar inte”
Så kontrolleras de nya skorna – och så styrs det nya regelverket upp
* Vid alla stora maratonlopp skickas skorna från topp 3 (på herr- och damisdan) till Toni Arndt på GIH, som kontrollerar att reglerna följs. Detsamma gäller om det slås rekord på banlöpning.
* Tester för att utforska energiåtervinning har gjorts av Arndt, i samarbete med docent Stefan Hallström, (KTH) och professor Elena Gutierrez Farewik (KTH). Resultaten från dessa tester ska ligga till grund för det förslag de sedan skickar till Internationella friidrottsförbundet för ett framtida regelverk.
* Tre olika arbetsgrupper (Certification and Control Work Stream, Science & Medicine Work Stream, samt (Development & Manufacturing Work Stream) arbetar på var sitt håll.
* En person i varje arbetsgrupp (Arndt från den vetenskapliga) har en plats i World Athletics ”Working Group on Athletic Shoes”), där även sex stora skoföretag, en representant för de aktiva idrottarna, internationella friidrottsförbundets styrelse, samt ytterligare ett par personer ingår.
* Working Group ska senare lägga fram rekommendationer till Internationella friidrottsförbundet som tar ett beslut om framtida regelverk. Det regelverket ska förhoppningsvis vara på plats till nästa år.