Enligt SOK:s siffror, som baseras på årsinkomster för svenska idrottare som ingick i Topp och Talang åren 2019-2021, lever i snitt 16 procent under existensminimum. Det innebär att de enligt Kronofogdens definition har en inkomst som ligger på den ekonomiska lägsta levnadsnivån.
Andelen skulle dessutom kunna vara betydligt högre. För att få vardagsekonomin att gå ihop får en majoritet av Topp och Talang-idrottarna stipendium via SOK. Vissa får också andra typer av elitidrottsstipendium. Borträknat dessa ekonomiska stöd skulle närmare hälften (44 procent) enligt SOK:s rapport leva under existensminimum.
”Trodde väl inte riktigt det var så”
Anton Dahlberg, OS-idrottare inom segling, är deltidsanställd på SOK och den som tillsammans med statistikern Anton Kalén har genomfört undersökningen. Han blev förvånad när han såg siffrorna.
– Det är tydligt att stipendier är viktiga för många. Helt avgörande för vissa. Och jag trodde väl inte riktigt att det var så, säger han.
Dahlbergs bidrag i undersökningen har varit djupintervjuer med 20 av de aktuella idrottarna.
– Det finns de som tjänar stora pengar på sin idrott, och det är såklart jättekul. Men så finns de som arbetar under radarn. De lägger in samma kraft, men har ändå helt andra förutsättningar. De älskar det de gör. De gnäller inte. Men de får heller ingen lön. Det kan vara tufft.
Hamnar utanför trygghetssystemet
Ett problem som lyfts fram är att stipendierna inte är pensionsgrundande eller del av socialförsäkringssystemet. Många av de intervjuade idrottarna har också enligt undersökningen svårt att komma in på bostadsmarknaden.
Vad skulle du vilja se för lösningar?
– Jag tror det finns olika vägar. En är att det, för de som har det tuffast, blir lite högre stipendienivåer. Det andra är att hitta kontraktslösningar som gör det lättare arbetsmässigt. Sen tror jag också att idrottarna måste bli en del av socialförsäkringen. Man är lite utanför systemet. Vill man ta ett lån för en bostad kanske man inte kan göra det till exempel, säger Anton Dahlberg.
Det visar SOK:s undersökning
Anton Dahlberg har intervjuat 20 svenska OS-idrottare som ingår i Topp och Talang. Idrottarna är i undersökningen anonymiserade. Här är några av svaren:
”Jag förstår att det är lätt att tro att jag tjänar stora pengar på min idrottsutövning, jag är ju bäst i Sverige och har tagit medaljer på världscuper, men jag får inte lön för min idrott. Grejen är att det finns varken prispengar eller lukrativa sponsorkontrakt”
”Jag bodde kvar hemma tills jag var tjugofem år.”
“Det har varit stunder där jag känner mig som en dagslända; har pengar för dagen men ingen aning om hur ekonomin ska gå ihop för året.”
“Jag är oerhört tacksam för att jag kan elitsatsa, men orolig för att jag behöver sluta min karriär snart. Inte för att kroppen är sliten eller för att jag inte önskar att fortsätta utan för att jag inte kan försvara valet för min familj ekonomiskt.”
“Det är på marginalen ekonomiskt hela tiden, jag har aldrig gjort det för pengar utan för glädje och begär inte så mycket av tillvaron men att inte känna trygghet är tufft”.
”Jag är en av Sveriges främsta idrottare, har långsamt utbildat mig på universitet men har haft för dåliga och ibland oacceptabla socioekonomiska förutsättningar för att kunna bedriva en värdig satsning. När jag blev förälder ställdes helt nya krav. Då gick det upp för mig hur utsatt jag egentligen är ekonomiskt. Jag hade i princip noll kronor i sjukpenninggrundandande inkomst (SGI), stora privata utgifter för föräldraskapet, behövde bo större och hjälp med barnpassning.”