Dagen då en tolvårig Petter Menning följde med en kompis till kanotklubben blev ett vägskäl.

I stället för att ta VM- och EM-guld, att träffa sin fru Evelina och uppleva allt det man får uppleva som professionell idrottare hade livet kunnat se annorlunda ut.

– Kanotklubben blev som ett andra hem. Min pappa var alkoholist, drack alldeles för mycket och det var svårt att vara hemma och ha en trygghet där. Innan jag hittade till kanotklubben hade jag varit i andra sammanhang, åkt in till stan och bara hängt och inte haft någon mening överhuvudtaget. Det fanns så mycket skit där som man inte ska vara med om när man är tolv år, säger Menning.

Han fortsätter:

– Att få den gemenskapen i kanotklubben och den riktningen, där var det tydligt att här vill vi bli bättre på att paddla. Det var en tydlig riktning. Att få det och vara där, spendera tid i den gemenskapen, jag känner att det räddade mitt liv.

”Lång process”

36-åringen har ett medfött hjärtfel vilket gör att hjärtat rusar och som har blivit mer och mer påtagligt med åren. Han har de senaste åren genomgått två operationer och så sent som i höstas pratade han om att sikta mot OS.

Men nu går det inte längre.

– Det har varit en ganska lång process. Jag har försökt vända på alla medicinska stenar som går att vända på för att se om det skulle fungera att köra vidare på 100 procent. Men det har inte gått och det är därför jag behöver lägga av, säger han.

”Jag blir tårögd”

Men trots att han inte får lägga av på sina egna premisser känner han ingen bitterhet, i stället är det tacksamhet han väljer när han summerar sina känslor.

– Jag kommer att sakna alla människor, sporten, allting. När vi pratar har det bara varit officiellt i någon timme men jag blir tårögd av alla meddelanden från alla som har blivit nära vänner och även alla som jag inte har träffat men som har blivit träffade av mig när jag har delat med mig av allt som har varit svårt, jobbigt, kul... jag blir tårögd när jag får all kärlek som kommer, säger han.