– Det blev alldeles för mycket för mig. Jag orkade inte ta in alla intrycken så jag satt och grät innan finalerna för jag var så trött, berättar Alexandra Engen om den sista tävlingen innan timeouten.
Det var efter två VM-guld, en seger i den totala sprintvärldscupen, tio år av intensivt resande och tävlande, som det tog stopp för den 27-åriga cyklisten.
– Jag hade gjort alldeles för mycket på ett alldeles för bra sätt under en alldeles för lång tid. Och ju bättre man kör desto mer sidoarbete blir det ju. Det blev aldrig någon tid till att vila, och det fungerar ju ett tag, om man har väldigt hög arbetsmiljö som jag har, men det funkar ju inte hur länge som helst.
Hon blev utbränd. Och när tog SM-silver i fjol, bara tio minuter från sitt hem, tänkte hon på något helt annat än resultaten.
– Jag tänkte att jag bara ville hem, äta en kladdkaka och kolla på film.
Fick du göra det sen?
– Det gjorde jag sen, många gånger under hösten. Bara vara själv och inte behöva svara på frågor. Och inte behöva leva upp till någons förväntningar och inte heller mina egna. Det längtade jag efter.
Idag bor Alexandra Engen hos sina föräldrar i Trånghalla utanför Jönköping. Några dagar efter SM bestämde hon sig för att ta en paus i elitsatsningen på obestämd tid och flyttade hem från tyska Freiburg där hon tränat och tävlat med sitt proffsteam i fyra år.
Hon lät bli att träna på ett halvår och ställde cykeln åt sidan i sju månader. Ett inte helt lätt beslut.
– Det var jättestressande. Åh, vad jobbigt. Det är ju det jag har gjort de senaste tio åren. Jag har tränat varenda dag. Man mår ju bra av att träna, alla de där endorfinerna man får av det, och att komma ut i naturen och känna att man uppnår ett mål. Allt det där försvann ju då. Att bara sitta still var man inte van vid. Det var ju fruktansvärt, berättar Alexandra Engen.
Men hon kom in i det. Och idag innehåller hennes vardag många nya rutiner. Hon är mindre uppkopplad, hon umgås mer med familjen och vänner – och så sover hon lunch varje dag.
– Det hade jag ju aldrig tid för innan. Jag hade inte ro att koppla av mitt på dagen. Samtidigt som jag gjorde en sak tänkte jag på vad jag skulle göra efteråt. Nu har jag mer ro.
Hon är också tillbaka i SM-spåren i Hallby, där hon körde sin sista tävling innan timeouten. Hon har börjat tävla igen och är till och med tillbaka på prispallen. För några veckor sedan tog hon ett nytt SM-silver.
– Folk är ju såklart glada att jag kommer dit och tävlar och sådär. Men det var väldigt många som också var tydliga med att de var glada att jag var tillbaka, att jag ler igen. De var mer glada för människan Alexandra, att jag mår bättre.
Alexandra hoppas kunna vara med på Världscupen i Val di sole i Italien i slutet på augusti. Men hon tar en vecka i taget, så om hon kommer till start vet hon först längre fram.
– Jag är lite försiktig med ordet comeback för det är så lätt att tänka: ”vad bra, nu har Alexandra tävlat en gång igen då är allt frid och fröjd och som det var förut”… Men så är det inte riktigt för det är ju en väldigt lång process. Jag vill ju fortfarande bli bättre på allt, bli snabbare och starkare, men samtidigt vill jag vara snäll mot mig själv som människa. Så jag är ju på väg tillbaka till att bli en riktigt snabb cyklist, det är jag.