Som nybliven världsmästare i jaktstart och vinnare av totala världscupen 2009 klev Helena Ekholm in i OS 2010 med stora föväntningar. Både från sig själv, media och svenska folket.

Men det blev ingen medalj i sprinten som inledde mästerskapet.

– Man tänkte att det kommer flera chanser och försökte peppa igång. Vallarna sa det att vi inte lyckades med skidorna, men jag vägrade ta till mig det och kände att jag var dålig.

Då rasade det

Inte heller i jaktstarten eller favoritdisciplinen distans blev det medalj. I distansloppet stod hon för sitt sämsta mästerskapsresultat någonsin, en 48:e plats.

När Ekholm (då Jonsson) körde över mållinjen efter en tredje besvikelse och missad möjlighet på en första OS-medalj rasade det.

– Jag kände mest att jag svek alla som trodde på mig. Att ha en motgång själv händer, livet går upp och ner, men just att man svek så många. Jag gick in med höga mål och de var höga, men sen hade man presskonferenser där man fick uppfattningen att kraven i media var här uppe (visar ännu högre upp med händerna). Det var också hela svenska folket som förväntade sig att jag skulle vinna allt. Det var en ganska tung ryggsäck att bära, som jag inte riktigt kunde hantera.

Rädd för att folk skulle kasta tomater

Efter loppet bad Ekholm om att få slippa intervjuer. Tårarna var många och besvikelsen enorm.

– Jag blir berörd när jag ser bilderna. Jag har verkligen lagt det bakom mig, men jag kan verkligen minnas hur dåligt jag mådde.

Det blev ingen framgång för storfavoriten Ekholm i Vancouver. Efteråt kände hon rädsla över att visa upp sig.

– Jag var nervös när jag åkte hem. Min känsla var att de kanske står och kastar tomater på mig eller att man möts av besviket folk. Jag tror det tog en vecka innan jag vågade gå till affären i Östersund och visa mig bland folk. Men när jag väl gjorde det märkte jag att det var mer medlidande.