Shahrzad Kiavash kommer från Borås men bodde 2012 i Stockholm. Under en helt vanlig kväll kände hon att något var väldigt fel. Hon hade en märklig smärta i magen och stora problem att andas. Hennes lillebror kom över till hennes lägenhet för att stötta, och mitt i natten hittade han Shahrzad på golvet, blå i ansiktet.

Tvingades amputera båda benen

En ovanlig meningokockbakterie hade hittat en lucka i Shahrzads immunförsvar och gjorde nu allt för att bryta ner hennes kropp. Familjen fick beskedet att hon inte skulle överleva blodförgiftningen, men Shahrzad vaknade upp på sjukhuset tretton dagar senare, med ben som var i så dåligt skick att operationer krävdes i flera veckor. Till slut gick det inte att undvika längre – båda underbenen amputerades.

– Jag bara låg där i min säng och gjorde ingenting. Jag bara hatade allt. Jag klarade inte ens av att vara inne på Facebook, eftersom jag såg att människor levde ett liv som inte jag kunde leva.

Hade du självmordstankar?

– Ja...

Vad blev vändpunkten?

”Min lillebror räddade mitt liv”

– I min närmaste omgivning började jag ju se att folk förstod att jag mådde väldigt dåligt. I synnerhet min lillebror. Han var bara nitton år när jag blev sjuk och han räddade mitt liv. Han fick sitta där själv på sjukhuset när läkarna sa att jag inte skulle överleva. Om jag skulle ”spela bort” den kärleken för att jag inte orkade kämpa... Så gör man bara inte, berättar Shahrzad med tårar som strömmar nedför kinderna.

En dag bestämde hon sig för att sluta tycka synd om sig själv och bygga upp ett nytt liv. På gymmet i hemstaden Borås kom livet stegvis tillbaka, via endorfiner och stödet från personliga tränaren Eva-Kajsa Andersson.

Sedan september har hon coachat Sharzad mot det stora målet – att tävla i Stockholm Triathlon i augusti 2015. Shahrzad satsar nu på heltid, ofta med två tuffa träningspass om dagen.

– Hon kommer att vara jättestark i på cykeln, även i simningen som hon kan göra till en överkroppssport. I löpningen har vi lite av en akilleshäl eftersom hennes ena amputation är lite annorlunda, men vi får ändå en bra och jämn belastning på kroppen genom de här tre grenarna, säger Eva-Kajsa Andersson.

Siktar på bra tid i Stockholm Triathlon

Shahrzads trivs allra bäst på cykeln och att ”bara” genomföra triathlontävlingen finns inte på kartan för henne.

– Det måste vara på en bra tid. Jag tänker liksom inte ramla in sist, säger Shahrzad med ett viljestarkt leende.