Nu sitter 208 centimeter långe Nilsson hemma i Hylte och väntar. Väntar på att hans agent ska hitta en ny klubb. Nilsson är nämligen inte klar med proffslivet än.
– Nej, jag vill ut igen men det är klart om det inte löser sig fram emot jul och nyår så kanske jag tänker om och blir kvar i Sverige, säger Nilsson.
Och det finns säkert en och annan styrelsemedlem i den halländska volleybollklubben Hylte som håller tummarna för att det blir så. En bättre förstärkning av Hyltes trupp går inte att få. Erbjudandet om en plats för Marcus är stående.
– Det blir en säsong hemma i Hylte, sedan om det blir redan nu eller senare , det får vi se, säger Nilsson, som fortfarande inte kan förklara vad det var som hände när hans kontrakt plötsligt bröts i St Petersburg.
Påhittad skada
Han har vissa misstankar och gissningar men någon riktig förklaring har han inte fått från den ryska klubben, som plötsligt meddelade att Nilsson var skadad och inte kunde spela på tre månader och att man därför ville bryta kontraktet. Och det trots att svensken inte var skadad. En inflammation i en knäsena hade han men med Voltaren gick det att spela och han kände inte av skadan.
-Det hjälpte inte vad jag sa. De ville inte ens undersöka knäet, säger Nilsson som nu senare hemma i Sverige låtit läkare titta på det.
– Det var inga problem, så jag tränar för fullt nu.
– De ville helt enkelt få bort mig. Det går rykten att vår andretränare känner den här nye spelaren från Serbien, som de ville ha in.
Det handlar mycket om politik i ryska volleybollen, säger Nilsson, som inte kan förneka att han var rätt skadeglad när han läste resultatlistorna från ryska cupen häromdagen.
– Han har ju spelat riktigt dåligt, säger han om serben (Dražen Luburić) som ersatte honom på högerkanten.
Men det ligger inte något annat bakom det hela då? En försämrad form eller så?
– Nej, jag har spelat bra. I försäsongssturneringen vi spelade blev jag utsedd till bäste spelare.
– Det här är det märkligaste jag varit med om i min proffskarriär.
Spelar gärna i Kina
Nilsson tvingades vara kvar i Ryssland i tre veckor för att förhandla med klubben för att få ut sina pengarna han hade rätt till. Nu är han tillbaka i Sverige och spenderar sköna höstdagar i Halmstad.
– Det är första gången jag upplever Halmstad på hösten på 16 år. Det känns faktiskt härligt, säger Nilsson.
Men han vill ändå inte stanna. Han vill ut igen...men det måste vara ett seriöst erbjudande, en bra klubb och ett bra kontrakt.
– Jag är inte desperat.
Nilsson vill helst till Turkiet eller Italien rent volleybollmässigt.
– Men jag skulle gärna prova på Asien, typ Kina. Där har jag aldrig spelat, säger Nilsson som redan har något slags rekord i antal proffsklubbar i karriären. 13 stycken sedan 2001.
OS i beachvolley 2020?
OS avgörs i Japan 2020. Är inte det här ett tecken på att du kanske ska satsa på att ta dig dit- att göra en satsning på beachvolleykarriären?
– Haha, skrattar Nilsson.
– Ja, kanske det. Det skulle vara en bra tid att börja en satsning nu, säger Nilsson som har stor potential på sanden och med olika partners både har vunnit SM-guld och på Swedish Beach Tour på somrarna
Men seriöst. Är det något du tänker på?
– Ja men inte just nu. Jag ska ju hitta en partner som har kapaciteten och viljan att satsa. Men Christofer Lewin, som jag spelade med ifjol, kan vara ett namn. Vi får se, säger Nilsson lite finurligt.
Marcus Nilssons klubbar
Falköpings Riksidrottsgymnasium, Sverige 1998-2001
Hylte VBK, Sverige 2001/2002
Gioia del Colle, Italien 2002/2003
Panelinos Athen, Grekland 2003-2005
Paris Volley, Frankrike 2005/2006
Iraklis Thessaloniki, Grekland 2006-2009
Qadsia,Kuwait 2009
Dinamo Yantar, Ryssland 2009/2010
Copra V Piacenza, Italien 2010/2011
Fart Kielce, Polen 2011/2012
Lokomotiv Novosibirsk, Ryssland 2012/013
Kuzbass Kemerovo, Ryssland 2013-2015
Ziraat Bankasi, Turkiet 2015-2017
Zenit St Petersburg, Ryssland 2017