Historien om snöfall börjar högt uppe i molnen, när små underkylda droppar fryser runt en så kallad kärna. De vanligaste substanser som verkar som kärnor är damm, smog och saltpartiklar. Efter att små partiklar av is bildats på ytan börjar det att kondensera vattenånga och partiklar omvandlas till små hexagonala prismor. Iskristallen är mycket liten och i alla delar av iskristallen är temperatur och fuktighet ungefär lika. Utskotten på kristallen har därmed samma förutsättningar för tillväxt och möjlighet att växa med ungefär samma hastighet. Därför är iskristallen nästan alltid symmetrisk. På sin väg ner genom molnet, kommer iskristallen att möta nya atmosfäriska förutsättningar (temperatur och fuktighet), och varje förändring påverkas iskristallernas utseende.
Varför är snökristaller sexkantiga?
När vattnet fryser, intar vattenmolekylerna en sådan form att det bildas en hexagonal prisma. När iskristaller blir tillräcklig tunga börjar de falla och fastna på varandra.
Vilken form snöflingor kommer att få beror på temperatur och fuktighet. Runt -2 grader växer de t.ex. i små platta skivor.
För att bygga en snögubbe behöver vi kramsnö. Det är mjuk och fuktig snö, ibland rent av vattnig. Den bildas vid lufttemperaturer kring noll eller strax över noll grader.
Isnålar är tunna, stavformade iskristaller som bildas när det är under -5 grader. De bildas ofta i kall luft där lite fuktigare luft blandar sig in och vattenångan fryser till. När det faller på jack-ärmen ser dessa snöflingor ut som korta bitar av grått hår. De är så små att de håller sig svävande i luften. När solen lyser ser de ut som glitter i luften och kallas också för ”diamond dust”. Vad vi ofta ser är också olika typer av halon i samband med isnålar.
Om det är mellan -12 och -20 grader bildas normalt stora snöflingor med sexkantig struktur (så kallad snöstjärna).
Snöflingor blir normalt rundare vid temperaturen under -20 grader.