Torkan var delvis mycket svår under sommarmånaderna, inte minst var landets sydöstra delar hårt drabbat av bristen på himlens vätande droppar under inledningen av växtsäsongen. Men det hände ju betydligt mer än så under året, såsom en snörik och seglivad vinter som sedan snabbt ersattes av vårvärme och en häftig vårflod. Under hösten var det främst några extremt och oroväckande varma dagar som stack ut detta extremvädersår. Det förekom även en del oväder under året, såsom snöstormen Cora i Jämtland den 7 januari, sommarstormen Johanne vid Västkusten den 10 augusti och höststormen Knud vid Västkusten den 21 september.

För den som vill är det fritt fram att grotta ner sig i de enskilda månadskrönikorna samt den sommarsammanfattning som jag gjort (se ”Relaterat” nederst i denna krönika).

Temperatur: Varmt, främst i söder

Februari och mars bjöd på kallare än normalt, men i övrigt var det varmare, mycket varmare och extremt varmare än brukligt som gällde under 2018. Sammantaget ett varmt år, med störst överskott i de södra delarna av landet jämfört med referensåren 1961–1990. Lokalt rekordvarmt också i Östersjölandskapen. I övrigt kvarstår mestadels 2014 som rekordvarmt år i söder. Längre norrut är rekordåren mer splittrade, däribland på senare år 2011, 2014 och 2015. Att överskotten blev mindre i norr beror främst på att underskotten i februari och mars var större där än i söder. Det var främst maj och juli som stack ut som extremt varma månader med mängder av månadsrekord runtom i landet.

Här en lista på de minst 100-åriga mätserier som satte rekord för hög årsmedeltemperatur:

Lund 10,2 grader är en tangering av rekordet från 2014 (startår 1859)

Hoburg 9,1 grader mot tidigare 9,0 grader 2014 (startår 1879)

Visby flygplats 8,6 grader är en tangering av rekordet från 1975 (startår 1860)

Gotska Sandön 8,7 grader är en tangering av rekordet från 2015 (startår 1879)

Kalmar flygplats 8,9 grader är en tangering av rekordet från 2014 (startår 1860)

Stockholm 8,8 grader är en tangering av rekordet från 2014 (startår 1756)

Nederbörd: Övervägande torrt

De flesta av årets månader var torrare än brukligt, vilket naturligtvis gjorde att även året som helhet blev torrare än normalt i större delen av landet. Att en så pass stor del av landet fått mindre nederbörd än normalt har inte hänt på åtminstone 20 år, även om 2016 kommer skapligt nära. För att hitta ett torrare år än 2018 behöver man på vissa håll bara backa till just 2016, eller till 2014 eller 2013. Flera platser i söder upplevde dock sina torraste år sedan slutet av 1800-talet, och det gäller bland annat Stockholm med 345 mm (torrast sedan 340 mm 1892) och Växjö med 414 mm (torrast sedan 378 mm 1886), och 402 mm i Karlshamn en tangering av rekordet från 1874. Mätningarna inleddes där 1859. Endast januari och augusti, och delvis även april och december, var däremot rätt allmänt blötare än vad som är normalt för referensåren 1961–1990. Torkan som rådde i större delen av landet i främst maj, juni och juli var klart dominerande för årets totala nederbördsavvikelse.

Soltimmar: Rekord i större delen av landet

Större delen av landet upplevde ett rekordsoligt år. Dessutom med marginal ett nytt svenskt rekord. Det är bara delar av västra Sverige som inte fick fullt så mycket, men ändå mer sol än brukligt. Av landets fåtal mätplatser är det bara Karlstad, Kiruna och Tarfala som inte satte rekord.

Här samtliga nya solrekord för 2018:

Svenska Högarna 2 407 timmar mot tidigare 2 333 timmar 2011 (startår 2007)

Hoburg 2 365 timmar mot tidigare 2 343 timmar 2015 (startår 1985)

Visby 2 317 timmar mot tidigare 2 312 timmar 2011 (startår 1952)

Karlskrona-Kungsholm 2 313 timmar mot tidigare 2 270 timmar 2016 (startår 2009)

Umeå 2 289 timmar mot tidigare 2 152 timmar 1994 (startår 1969)

Luleå 2 266 timmar mot tidigare 2 138 timmar 1976 (startår 1957)

Stockholm 2 254 timmar mot tidigare 2 193 timmar 1959 (startår 1908)

Nordkoster 2 250 timmar mot tidigare 2 232 timmar 2013 (startår 2006)

Borlänge 2 182 timmar mot tidigare 2 050 timmar 2013 (startår 1987)

Norrköping 2 133 timmar mot tidigare 2 125 timmar 2013 (startår 1955)

Lund 2 057 timmar mot tidigare 1 982 timmar 2005 (startår 1983)

Östersund 1 978 timmar mot tidigare 1 862 timmar 1969 (startår 1957)

Göteborg 1 951 timmar mot tidigare 1 948 timmar 1997 (startår 1983)

Växjö 1 898 timmar mot tidigare 1 781 timmar 2013 (startår 1983)

Storlien 1 682 timmar mot tidigare 1 648 timmar 2016 (startår 2007)

Vintern: Snöigt i norr, och till slut även vinter i söder

Väderåret inleddes med en skarp gräns genom norra Svealand. Norr därom var det full vinter och gott om snö som gällde, medan det i övrigt var väldigt milt och blött. Vintervädret tog sedan över alltmer i söder under februari, och följdes av fortsatt vinter i söder i mars. Det blev med andra ord en trögstartad men seglivad vinter för alla sörlänningar. Delar av kustremsan i Götaland fick en tidig vår, men sedan dröjde det till april innan våren tog fart på allvar.

Januari blev en svängig historia där det milda och blöta övervägde. Därmed gott om snö i norr, samtidigt som det var rejält blött i söder med höga flödesnivåer i många vattendrag i Sydsverige. En solfattig månad inleddes med en lokal snöstorm i Jämtland den 7 januari. Efter ett passerande regn- och snöväder den 24–25 januari följde extremvärme i söder. Månadens högsta temperatur blev 10,3 grader i östgötska Norrköping den 25 januari. Den noteringen stod sig som årets dittills högsta i landet i exakt två månader. I månadsskiftet drabbades sydöstra Norrland av ett rejält snöoväder, som lokalt gav flera decimeter snö på bara ett dygn.

Februari inleddes med fortsatt snöande i sydöstra Norrland, och när det väl lugnat sig låg snön lokalt rekorddjup i främst Hälsingland, Medelpad och Ångermanland. Månadens och årets största snödjup blev 175 cm i Gåltjärn i sydligaste Ångermanland den 2 februari. Ovädret följdes av kalluft ner över landet, så nu blev det alltmer vinterlikt även i söder. Månadens och årets lägsta temperatur blev 40,4 minusgrader i Gielas i södra Lapplandsfjällen den 26 februari. Kalla nordostvindar gav ett mycket besvärligt väderläge med halka, drivbildning, snörök och minimal sikt i sydöstra Sverige under månadens avslutning.

Mars blev en kall månad. En seglivad vinter hängde kvar länge även i söder, och alla som väntade på vårens ankomst fick tålmodigt vänta. Kallt och milt turades om under månaden, där det kalla dock övervägde så att hela landet fick kallare i mars än under referensåren 1961–1990. Månadens och årets dittills högsta temperatur blev 10,9 grader i Falun-Lugnet i Dalarna den 25 mars. En viss sommarkänsla kanske just den dagen vi gick över till sommartid. Dagarna för påsk drog kall luft söderut, och temperaturen föll lokalt med 10 grader på bara en timme. Påskhelgen inleddes soligt och kallt, och med snötäcke i större delen av landet.

Våren: Snösmältning och en tuff vårflod

Många undrade hur långlivad vintern skulle bli, för kallt och snöigt väder hängde kvar långt söderut i landet i början av april. Sedan slog det snabbt om, och resten av våren gick i vårvärmens tecken, för att inte säga sommarvärmens tecken. Snösmältningen tog snabbt full fart i värmen. Mycket snö under vintern, en kylig vår, och sedan nästan all värme på en gång gjorde att vårfloden på många håll från norra Svealand och norrut blev den värsta sedan 1995.

April inleddes med en kall och snöig påskvecka, även i söder. En snödjupsökning från morgonen den 1 till morgonen den 2 den april på 25 cm i Brösarp är den största kända nysnömängden i Skåne genom alla tider i april. Därefter tog vårvärmen över, och den meteorologiska våren hade fram till den 16 april nått nästan hela landet. Vårfloden i Dalarna, Gästrikland och Hälsingland tog fart i slutet av april, men det blev sedan en etter värre vårflod längre norrut i maj. Sommarvarm luft gav hela 27,2 grader varmt i småländska Oskarshamn den 20 april. Så varmt så tidigt på året har det aldrig tidigare varit i Sverige.

Maj blev en av de mest extrema vädermånader som någonsin upplevt. Värmen var extrem. Nya majrekord för medeltemperatur sattes i stora delar av landet, bara Lappland samt Norr- och Västerbottens inland undantaget. Allra varmast var det i Göteborg med 17,6 grader, vilket är smått obegripliga 1,8 grader högre än det tidigare svenska rekordet från just Göteborg från 1889. Dessutom sken solen som aldrig förr i nästan hela landet, och det var en torr, mycket torr eller extremt torr månad. Visby satte nytt torr-rekord med ynka 2 mm. Månadens högsta temperatur, 31,1 grader i Göteborg den 30 maj, är högst i landet i maj sedan 1911.

Sommaren: Hetta och torka

Som helhet blev sommaren rekordvarm på många håll i söder, och en av de varmaste även i norr. Under 38 av sommarens dagar var det 30 grader eller mer åtminstone någonstans i landet, varav 25 dagar i rad den 11 juli–4 augusti. Torkan var påtaglig i större delen av landet och många skogsbränder härjade i främst juli. Trots all värme i juli noterades årets högsta temperatur den 8 augusti med 34,7 grader i Mariestad vid Vänerns strand i Västergötland.

Juni fortsatte med övervägande torrt och varmt väder i södra halvan av landet. Lokalt till och med rekordvarmt även i juni. I norr däremot en något sval månad och främst i nordost även blöt. Tillfällig kalluft gav snöfall i norra Lapplandsfjällen i början av månaden med som mest 7 cm i Katterjåkk. Från mitten av månaden blev vädret allmänt svalare, även i söder, och även ostadigt, inte minst inför och över midsommar. Uppländska Älvkarleby fick 64 mm regn den 22 juni. Lite typiskt kan tyckas att månadens lägsta maxtemperatur en dag inträffade just på midsommaraftonen den 23 juni. Skånska Skillinge hade då varmast i landet med 21,1 grader.

Juli blev på många håll i landet den varmaste månad som uppmätts genom alla tider, och allra varmast i Stockholm med 22,5 grader. Precis som i maj slogs rekord i alla landsdelar, och för första gången i juli noterades en medeltemperatur över 20 grader i Norrland. Hela 24 av månadens 31 dagar bjöd på 30 minst grader, vilket också är rekord. Dessutom var det extremt mycket tropiska nätter under andra halvan, även det rekord. Månadens högsta temperatur blev 34,6 grader i skånska Hästveda den 26 juli. Torkan var fortsatt påtaglig i främst Götaland, och Ölands norra udde (startår 1882) fick bara 0,8 mm, vilket är nytt torr-rekord för deras del.

Augustis inledande tredjedel blev en förlängning av julivädrets värme, fukt och torka. Det blev nytt svenskt rekord för daggpunktstemperatur, 24,8 grader i Karlskrona i Blekinge den 1 augusti, följt under natten av tangerat svenskt rekord för hög minimitemperatur, 23,7 grader i Östergarnsholm på Gotland. Lokala värmerekord sattes också när värmen kulminerade den 1–3 och den 8 augusti. Sommarens sista tropiska natt inträffade den 10 augusti, samma dag som det danska ovädret Johanne slog till mot Västkusten. Därefter svalare och ostadigare med flera regnväder. Den 30–31 augusti föll mycket regn över ett regntörstande sydost-Sverige.

Hösten: Extremvärme och en trevande start på den nya vintern

Hösten blev varm och övervägande torr, där den nya vintern gjorde vissa tama försök att etablera sig i oktober och november, för att först i början av december ta fart på allvar i norr. Trots en mild december blev julen vit i stora delar av landet. På natten den 22 november sattes även ett nytt svenskt rekord för låg relativ fuktighet, endast 4 % i jämtländska Klövsjöhöjden.

September inleddes med två tredjedelar sensommarvärme och övervägande torrt väder. Mycket varm luft vällde upp söderifrån den 18 september och gav oss då månadens högsta temperatur på 26,4 grader i skånska Lund. Årets sista 25-gradersdag inföll den 21 september, samma dag som stormen Knud slog till mot norra Västkusten. Därefter tog hösten över även i söder, och lokalt gjorde till och med vintern entré i fjällen. Sista veckan var allmänt kallare och ostadigare, och tidvis rejält blåsig också. Den 26 september blåste det orkanvindar på 36 m/s i Stekenjokk i sydligaste Lapplandsfjällen, och öster om fjällen rådde lokala stormbyar.

Oktober inleddes med en kall vecka innan rejäl värme tog vid. Kulmen kom i månadens mitt med första uppmätta 20-gradersdagen någonsin i norra Norrland i oktober den 14 och tangerat svenskt datumrekord för sen 20-gradig värme i landet den 17 oktober. Mängder av lokala värmerekord sattes främst helgen den 13–14 oktober. Varmast blev det i Målilla i Småland med 24,0 grader den 13 oktober. Efter värmen tog kallare luft över, den meteorologiska vintern drog ner över Norrland och snön föll även i söder. Lokalt 15 cm snö i norra Småland och södra Östergötland den 27 oktober är Götalands största oktobersnödjup på 16 år.

November blev en mycket mild och torr väntan på att den nya vintern skulle ta fart på allvar. Månadens temperaturöverskott blev extremt i norr, och Naimakka, Karesuando och Nikkaluokta i norra Lappland noterade alla nya medeltemperaturrekord. Frånsett enstaka platser längst i väster var månaden dessutom torr eller mycket torr. Hade lokalt även kunnat blir rekordtorr om det inte varit för två avslutande ostadiga dygn. Milt gråväder dominerade i början, varefter en vecka med kallare och klarare väder följde innan mildluften åter tog över på slutet. Snöbristen utanför fjällen var delvis extrem, framför allt mot månadens slut.

December innebar vinterns definitiva start i norr när två omfattande regn- och snöväder passerade landet i början av månaden, varefter större delen av Norrland och nordvästra Svealand var snötäckt. Därefter kom kylan, och den nya säsongens första observation på 30 minusgrader eller lägre kom på luciadagen den 13 december. Därefter bredde snötäcket ut sig även i söder, så det blev inledningsvis en vit jul i större delen av landet. Främst Västkusten och delar av Blekinge hade dock barmark hela julen. Redan på julafton inleddes en övergång till mildare igen, och juldagen den 25 december bjöd på lokala stormbyar i Jämtland.

Väderåret 2018 i statistiken

Milt och blött väder inledde väderåret i söder. I norr däremot snöigt redan från start, och efterhand tog vintern greppet även om södra Sverige. En seglivad vinter med enorma snömängder i främst mellersta Norrland följdes av en snabb och häftig vårflod när vårvärmen slog till. Det blev sommar redan i maj, och efter en tillfällig paus i juni tog värmen och torkan över igen i juli. Sommarhettan var ofta extrem, och så även torkan, och de skurar som till slut kom igång i främst augusti lindrade läget en del, men främst bara lokalt. En varm och övervägande torr höst följde, och där den nya vintern tog fart först i december när snö och kyla etablerade sig i norr. Ett på många sätt extremt väderår har därmed gjort sitt.

Källor: SMHI och  StormGeo