Guru då, död idag? Riktigt så illa ställt är det inte med den svenske filmnestorn Ingmar Bergmans rykte 2018, men regissören och Bergmanentusiasten Margarethe von Trotta skulle ändå komma att överraskas under arbetet med sin nya dokumentär ”Searching for Bergman”.

– I Frankrike är han fortfarande en av de stora, en verklig idol för cineaster, men i till exempel Tyskland är det inte så längre. Han är ett namn, absolut, men inte en förebild, säger Margarethe von Trotta, själv en ikon inom tysk film och tillsammans med Werner Herzog en nyckelfigur i den nya tyska filmen under 60- och 70-talet.

– Den yngre generationen ser till andra influenser, som Tarantino. Regissörer som agerar utåt, inte inåt. Det mänskliga tillståndet som Bergman skildrade står inte lika högt i kurs, fortsätter hon.

Startskottet för von Trottas karriär

”Searching for Bergman”, som hade svensk premiär under Bergmanveckan på Fårö på torsdagen, är en djupdykning i samtida regissörers relation till Bergman. Von Trotta har intervjuat storheter som Jean-Claude Carriere, Ruben Östlund, Olivier Assayas and Mia Hansen-Love om deras känslor för Ingmar Bergmans filmvärld.

Det är von Trottas första dokumentär, och ett uppdrag hon in i det sista försökte ta sig ur. Att skildra idolen Bergman fyllde henne med prestationsångest, och von Trotta drömde mardrömmar under hela produktionen.

– Min son, som jag gjort filmen tillsammans med, tvingade mig att fortsätta. Jag var vettskrämd för att inte göra Bergmans storhet rättvisa, att ställas inför en gigant fyller en med rädsla, säger Margarethe von Trotta.

”Bergman var min första stora filmupplevelse”, förklarar von Trotta, och berättar om hur hon i sin ungdom såg Det sjunde inseglet på en liten studentbiograf i Paris 1957. En upplevelse som förändrade hennes liv och inledde en livslång karriär inom film.

– Tysk film under 50-talet var rent trams. Franska studentvänner släpade med mig till biografen, och det var första gången jag såg ett mästerverk i filmgenren. Jag insåg att film kunde vara konst, och Bergman blev startpunkten för mitt filmskapande, säger von Trotta.

Fler sidor av Bergman under jubileet

”Searching for Bergman” är en av de tre mest omskrivna dokumentärerna om Ingmar Bergmans liv under jubileumsåret. På filmfestivalen i Cannes visades förutom von Trottas nya film även Jane Magnussons uppmärksammade dokumentär ”Ett år, ett liv” som skärskådar regissörens liv.

Under Bergmanveckan på Fårö var det dessutom premiär för Marie Nyreröds nya dokumentär om hustrun Gun Bergman: ”Den obesegrade kvinnligheten”.

– Gun hade ett väldigt spännande liv både före och efter Ingmar. Hon blev akademiker, forskare i slaviska språk och en hyllad översättare, och var en förebild för många av Ingmars kvinnliga karaktärer, berättar Marie Nyreröd, som också gör det kommande jubileumsprogrammet ”Bergman 100 år” för SVT:s räkning.

– Man skulle kunna göra filmer om de flesta av Ingmar Bergmans kvinnor, och hitta otroligt intressanta människor och begåvade konstnärer i dem.

Missförstådd i Sverige

Marie Nyreröd har som journalist följt Bergmans gärning under många år. 2003 gjorde hon en dokumentärserie i tre delar för SVT, ”Bergman på Fårö”, där regissören blickade tillbaka på sin karriär. Hon är även projektledare för SVT:s Bergman-år.

Om hans betydelse idag menar Nyreröd att det finns en missuppfattning om att Bergman varit omhuldad, satt på en piedestal som nu behöver raseras.

– Det finns en skriande kontrast mellan de jag träffat under Bergmanveckan, filmintresserade från hela världen som reser till denna lilla ö, och bilden i Sverige, säger hon.

– Men i Sverige idag finns det fortfarande ett behov av att dra ner honom från en piedestal. En nidbild av en pretentiös dysterkvist som man kanske inte vill ska representera Sverige, är nog fortfarande den vanligaste ståndpunkten.

Arvet lever vidare

Enligt Marie Nyreröd har Bergman alltid varit en kontroversiell figur som väckt dubbla känslor i hemlandet. I den yngre generationen kulturskapare ser hon en felaktig bild av att regissören varit folklig, när hans position enligt henne själv stått som ständigt utmanad.

– Jag trodde att det svenska ogillandet av Bergman var över inför jubileet, men det var fel. Han har alltid varit ifrågasatt, alltid ansetts vara en jobbig jävel, och det tycks vara sant än idag.

Oavsett vilken kurs Ingmar Bergman tycks stå i, finns däremot ingen oro för att Bergman skulle glömmas bort. Margarethe von Trotta menar att hans inflytande över filmskapande må ha minskat på sina platser, men att hans gärning redan är kanoniserad.

– Bergmans namn inom filmkonsten är som Goethe eller Friedrich Schillers för litteraturen. Namnet lever vidare, om detta känner jag inga tvivel, säger hon.