Klockan 19.37 stegade Bob Dylan upp på scen i konsertarenan Waterfront. 21.18 vandrade han av. Under de knappa två timmarna yttrade rockikonen och litteraturpristagaren inte ett enda talat ord.

Tidigare under eftermiddagen bekräftade Svenska Akademien att de träffat Dylan och överlämnat den medalj och det diplom som ingår i litteraturpriset. Flera fans uttryckte förhoppningar om att Dylan på något sätt skulle tacka för, eller åtminstone kommentera, priset uppe från scenen.

– De senaste åren har han knappt sagt ”halv sju” på konserterna. Så det vore rätt intressant om han tog upp priset, sade Åke Jonsson, medlem i Dylansällskapet.

”Är lite besviken”

Men så blev det alltså inte.

Dylan, sedvanligt klädd i boots, svart kostym och vit hatt, kikade ut i publiken några gånger mellan låtarna. Han gav två extranummer och försvann därefter. Någon Nobelmedalj syntes inte heller till.

– Lite besviken är jag kanske, det hade varit roligt om han nämnt priset. Men det var väntat, säger konsertbesökaren Moa Ström på väg ut från konserten.

– Man hade ju hoppats att han skulle sagt någonting. Men jag är inte förvånad, det är Dylan vi pratar om, fyller Tony Ström i.

Själva konserten höll dock hög klass, tycker båda.

– Den var fantastiskt bra, väldigt sevärt. Han verkar vara i fin form, säger Tony Ström.

”Såg glad ut”

För Börje Ramm var kvällens Dylankonsert den sjunde i ordningen – och en av de allra bästa.

– Jag är väldigt positivt överraskad. Han spelade några av de gamla sextiotalsåtarna och sjöng mycket bättre än han gjort de senaste åren, det var inte lika kraxigt som det kan vara. Och att han ger extranummer händer sällan, han såg verkligen glad ut ikväll.