Under 2012 skedde en stor förändring på den svenska biografmarknaden. Vid årets början var 35 procent av biograferna digitaliserade. I slutet av fjolåret hade hela 80 procent klivit in i den digitala världen.
Ett sådant teknikskifte går inte obemärkt förbi, och Svenska Filminstitutet (SFI) har analyserat vilka effekter digitaliseringen har fått hittills. SFI har tittat både på biografmarknaden och filmutbudet i Sverige, och drar både glada och dystra slutsatser i en rapport som kommer på måndag.
Fler visningar ...
En större del av befolkningen har fått tillgång till nya filmer tack vare digitaliseringen. Det kan SFI konstatera. Både barn- och ungdomsfilm och europeisk film har gynnats av den nya tekniken, som innebär att det är enklare och billigare att framställa fler kopior till fler biografer.
Nu kan även små biografer ha chans på världspremiären av en storfilm, och de slipper vänta flera veckor på att en 35-millimetersrulle ska anlända från någon av de större städerna.
... men färre filmer
Men digitaliseringen har också lett till att publiken får färre filmtitlar att välja på. Extra tydligt slår det mot nya titlar och film från länder utanför Europa och USA. Orskakerna till det urtunnade filmutbudet är flera, berättar analytikern Torkel Stål, som har varit med och tagit fram rapporten på filminstitutet.
En av orsakerna till det mer begränsade filmutbudet är rent teknisk. Äldre filmer, som kom innan man började med digital teknik, är ofta inspelade på 35 millimeters-film. Därmed kan de inte visas i alla de digitaliserade salongerna.
”Trångt” i salongerna
Men problemet grundas kanske ännu mer i en slags ”the winner takes it all”-effekt. Under 2012 kom det ovanligt många filmer som Torkel Stål på SFI beskriver som ”framgångsrika”. Det handlar om storfilmer och mellanstora filmer som drar mycket folk redan vid premiären.
Stora filmer kan tack vare digitaliseringen ta väldigt stor plats på biograferna i dag. Det skapas också mindre behov av att ha fler premiärer, då filmerna som redan visas går bra. Torkel Stål förklarar mer utförligt:
– På de större orterna har digitaliseringen gjort att man kan visa samma film i flera salonger samtidigt. I många stora städer betyder det att det blir ”trångt” i salongerna, och svårare att få in sin film där. Ur filmdistributörernas perspektiv kan det vara så att de har valt att inte importera filmer från länder utanför USA och Europa just därför.
”Digitaliseringen har inte förbättrat det”
Problemet med ett begränsat filmutbud på bio har funnits ett bra tag. Men Torkel Stål menar att digitaliseringen är en bov i dramat.
– Det finns en tendens att allt färre filmer från andra länder än i Europa och USA kommer till svenska biografer. De brukar också ses av få biobesökare. Det är troligt att det kommer fortsätta vara så att film från dessa delar av världen inte når ut bra i Sverige. Det har ju inte förbättrats med digitaliseringen.
Krävs stöd för att vända
Torkel Stål tror att det behövs särskilda insatser för att bli av med utarmningseffekten som digitaliseringen bidrar till:
– Jag tror att det behövs stöd från till exempel Filminstitutet för att vända utvecklingen.
”Riskerar drabba konstnärlig film”
Anna Serner, vd för Svenska filminstitutet, blir också bekymrad över resultatet i rapporten:
– Det finns en risk att det kommer drabba den något mer konstnärliga filmen, medan den breda publika kommersiella filmen kommer gynnas. Att de här filmerna inte kommer nå ut, och då kommer vi bara få ett fåtal berättelser.
”Kostar så mycket att nå ut”
Filminstitutets vd har haft ögonen på problemet under en längre tid, och menar att lösningen är mer pengar till distributörerna.
– Vi har under ett par års tid lyft problematiken, att vi skulle vilja ha mer pengar för att stötta de väldigt angelägna och fina filmberättelserna som har svårt att nå sin publik. Det kostar så mycket mer nu att nå ut med sin film. Det är det som gör att man inte har råd att satsa på så många filmer. I grunden behövs det mer pengar till distributionsstöd, säger Serner.
Inte bara Craig och Jolie
– Men det behövs också ett nytänk både i biograf- och distributörsledet, för att kommunicera ut filmer som inte har stora fixstjärnor som Daniel Craig och Angelina Jolie, lägger hon till.
Anna Serner vill inte tvinga på biograferna något ansvar för mångfalden bland filmerna som visas på bio, men hon har en önskan:
– Jag tycker att alla borde ha det stora intresset att visa en mångfald av filmer, så jag önskar att de tar ett ansvar.
Reporter i tv-inslaget som tillkom 26/8: Hedvig Weibull
Foto: John Kassman
Klippning: Sindra Grahn