Kung Artur har julfest när Den Gröne Riddaren kraschar partyt. Krigaren, som består av trä och löv, utmanar kungens alla riddare på en duell. Villkoret är att den som lyckas skada honom ska vänta ett år och sedan resa till Den Grönes kapell för att få betalt med samma mynt. 

Ingen av Arturs riddare vågar. Kungens systerson Gawain (Dev Patel), lever i synd men har blivit hjärnvättad med drömmar om ära, så han ser sin chans och antar utmaningen. Den Gröne Riddaren lurar Gawain, låter sig bli halshuggen och rider sedan iväg skrattande med sin träskalle i näven.

Gawain spenderar sitt korta år av väntan på sin egen halshuggning med att kröka och få ryggdunkar för sitt hjältemod. Hans älskade, den prostituerade Essel (Alicia Vikander), hoppas på giftemål. Klockan klämtar dock och Gawain måste resa till kapellet för att möta sitt öde. Han ger sig ut mot skogen och hamnar snart i en förtrollad värld. 

Resan genom naturen blir lika mycket en inre resa, när han möter rövare, andar och dubbelgångare som testar hans moral, sexuella begär och ifrågasätter hans jakt efter en ärofylld död. Resan mot naturens inre får det att verka som om Den Gröne hela tiden håller i trådarna, som om världen ändras efter hans nyck.

Patel i huvudrollen ger en rollprestation som hädanefter lär bli definierande för hans karriär. Han kastas mellan att förkroppsliga en ung mans valpighet och en vuxen mans mognad, under en krokig karaktärsutveckling där han snubblar, tar sig i kragen och faller om vartannat. Alicia Vikander visar också en imponerande räckvidd i rollen som den prostituerade Essel, som senare dyker upp i form av en mystisk förförisk hovdam som försöker lura in Gawain i en dubiös trekant med en lord (spelad av Joel Edgerton).  

Grundhandlingen i The Green Knight filmatiserades som konventionell matinéaction med en grönsprejad Sean Connery i Legenden om den gröne riddaren 1984, men originalberättelsen är baserad på den medeltida Artur-dikten Sir Gawain och den Gröne Riddaren. Fantasy-författaren J.R.R. Tolkien ska ha påstått att karaktären Den Gröne Riddaren var en av de mest svårtolkade karaktärerna någonsin. Och ja, är han djävulen? En skogsgud? Eller en utomjording?

The Green Knight är ett meditativt och långsamt utforskande riddaräventyr utan en nobel hjälte. Istället för fula och onda monster och snälla alver och Hober är allt väldigt tvetydigt och existentiellt. 

The Green Knight låter Gawain konfrontera hur han lever sitt liv, men också sin oundvikliga död genom naturens tilltagande häxkonster. Vad betyder hans död för resten av världen? Eller hans flykt från den? 

Filmen har mer gemensamt med existentiella Tarkovskij-filmer som Stalker och Solaris än Sagan om ringen. 

Det finns också en underton av eko-apokalyps, naturens hämnd — att vi inte kan rymma från det vi gjort mot vår natur, som pulserar från träden i de vackert fotade miljöerna. Samtidigt finns det för många lager i den trippiga sagan för att förminska den till en ensam sensmoral.  

Framförallt är The Green knight en film man vill låta sig absorberas av. Från tyngden av hästhovar som dånar i ljudläggningen, till hur färgerna maximerats för symbolisk betydelse och hur landskapen förvandlas till psykedeliska hallucinationer: allt får The Green Knight att likna en levande målning som man vill leva inuti.