Utanför domstolen skanderar demonstranterna: ”The whole world is watching! The whole world is watching!”. Inne i rättssalen står de så kallade Chicago 7 anklagade för konspiration och uppvigling. De sjus gäng (som från början var åtta, då Black Panther-ledaren Bobby Seales först också var medåtalad) består av några patosfyllda collegestudenter, två hippies och en samvetsöm medelålders scoutledare. Tillsammans påstås de vara ledare för de tiotusentals som hade samlats i denna nämnda stad för att protestera mot Vietnamkriget.

Året var 1968 och rädda lokalpolitiker gav inga demonstrationstillstånd, polisen svingade batongen och nationalgardet motade bort folket med taggtrådsförsedda truckar – och i kaoset som följde skadades mer än 400 demonstranter. Skeendet återges i tillbakablickar men till största del befinner vi oss där i domstolen.

Manusförfattaren Aaron Sorkin är amerikansk mästare på kvicka och vitsiga replikskiften i maktens korridorer (Vita huset, The social network) och nu sitter han i registolen igen, och har serverat sig själv ännu en välformulerad, kunnig och underhållande text.

Subtil är den dock inte.

”Det finns inget som heter politisk rättegång i USA. Bara brottsmål och civilmål”, säger någon högtravande medan vi i publiken förstår att det är just det som det är frågan om. Makten vill statuera exempel, den republikanske nytillträdde president Nixon – ansatt av Vietnamkriget, svart frigörelse och allmänna 68-stämningar – försöker visa var det politiska skåpet ska stå.

Det går så där…

Det vet vi. Filmen bygger på ett verkligt skeende, men Sorkin har helt rimligt gett sig själv kreativ frihet. Domaren är uppenbart gaggig, statsåklagaren en marionett, replikerna sagolikt träffsäkra och manuset lobbar lösa lyror som den namnkunniga ensemblen får smacka in i krysset. Här är nästan barockt tjockt med hollywoodsk adel; roligast är Sacha Baron Cohen och Jeremy Strong (Succession) som pårökta hippies med ständig bad-hair-day.

Kul! Dessvärre är Sorkin också så pass pedagogisk och övertydlig att det känns som att bli ledd i koppel, vilket paradoxalt nog skadeskjuter ärendet och ger de egentligen vidriga rättsövergreppen en lättsam fiktiv aura. Om maktmissbrukarna är så klantiga och lättbesegrade som här, då har vi ju inget att frukta.

Med andra ord ännu ett stycke viktig verklighet som pressats ner i en klassisk hollywoodmall där alla får de vad de förtjänar. Det är en liberal form av patriotisk fiktion som i sitt goda syfte att hänga ut och belysa orättvisor, indirekt säger att systemet trots allt fungerar. Visst, det finns alltid några ruttna äpplen men den amerikanska konstitutionen står pall.

Den tematiska tråden från tumultet kring the Chicago 7 till dagens brutalpolariserade USA drar sig själv. Kravaller, rasism och dödligt polisvåld. Det har inte direkt blivit mindre av den varan.

När eftertexterna rullar återkommer talkörerna: ”The whole world is watching!”

Den här gången måhända som en påminnelse till den nu sittande makten.

The trial of the Chicago 7 går upp på bio den 2/10 och visas på Netflix från den 16 oktober.