– Lingonalmanackan finns ju överallt. Någonstans såg jag en sådan almanacka och sen var idén kläckt: en novellsamling med kronologiskt tema, säger Sven Olov Karlsson till Kulturnyheterna.
I de tolv novellerna gör Sven Olov Karlsson nedslag i olika delar av Sverige, i stad, i förort och på landsbygden. I den inledande novellen Kvadrat möter vi den hemlösa Svea som befinner sig i en källare medan nyårsklockorna slår utanför.
– Man kan tycka att det är en otillgänglig novell, att den är svår. Men jag kan tycka att den är lite av ett test, de som lyckas ta sig igenom den första novellen har gjort sig förtjänt av resten av boken.
En kommentar till att nedläggningar kallas ”satsningar”
I Årsboken riktas ljuset mot dem som vanligtvis lever och verkar långt ifrån strålkastarna. Läsaren får bland andra möta barnskötaren Siri som levandegör omsorgsyrkets kanske sannaste kliché, den om hur arbetet både sliter och ger.
November-novellen handlar om en frilansjournalist med njursten som efter en natt på en överfull akutmottagning befinner sig på Skogskyrkogården. Där pågår en omfattande trädskövling. Eller är det en ”miljösatsning”?
– Det är en kommentar till att man kallar nedläggningar eller skövlingar för något annat än de egentligen är. När man stänger bibliotek i Stockholm så kallar man det för en ”satsning” till exempel, säger Per Olov Karlsson.
Kunde skriva boken tack vare Ivar Lo-priset
De fristående novellerna bildar tillsammans en större berättelse om samtidens Sverige, om allt ifrån bilcruising till klimatförändringar, om vårdköer och klassklyftor.
Sven Olov Karlsson kunde skriva boken tack vare prispengarna från fackföreningsrörelsens Ivar Lo-pris som han vann 2018. Sven Olov Karlsson är stolt över att gå i författaren Ivar Lo-Johanssons fotspår och han kallar sig själv gärna arbetarförfattare.
– Författarens uppgift är att skildra problem och orättvisor och sätta ljuset på dem. Det är det jag försöker göra med den här boken, säger Sven Olov Karlsson.
