I juni 2001 arrangerar Sverige som ordförandeland i EU ett toppmöte. Inbjuden är också USA:s dåvarande president George W Bush. Mötet lockar demonstranter från olika vänsterrörelser som är på plats för att protestera mot bland annat globala orättvisor och EU:s överstatlighet. Media rapporterar från mötet, men snart kommer det mesta att handla om förstörelsen och inte minst våldet mellan polis och protesterande.

Mitt i vimlet finns Per Englund, då ännu oetablerad men med en dröm om att bli fotograf.

– Jag var där som ”deltagande betraktare” skulle man kunna säga, men med tanke på utvecklingen under de här dagarna kom jag att fokusera mer och mer på fotograferandet, säger han till Kulturnyheterna.

Fotografiet som kamp

Per Englund var inte själv del av någon politisk rörelse eller aktivistgrupp, men såg fotografiet som en kamp mot sociala orättvisor och ville skildra de händelserna ur ett politiskt perspektiv.

Det våld och kaos som utbröt var han helt oförberedd på.

– Det fanns en idé om att det skulle kunna bli konfrontation men jag hade aldrig varit i sådana här situationer tidigare, säger han och fortsätter:

– Jag var mentalt oförberedd för vissa av de scenarier som jag skulle komma att hamna mitt i, framför allt då Vasaplatsen 15 juni när polisen skjuter in i folkmassan.

Före och efter

Enligt Per Englund finns det ett före och ett efter Göteborgskravallerna – bilderna i boken Slaget om Göteborg skildrar ett annat Sverige.

– Det var obehagligt på riktigt. Där gick någonting sönder. Det är fortfarande svårt att prata om och en upplevelse som kom att bli avgörande, säger han.