The dead don’t die – Jim Jarmusch
Jim Jarmusch har varit en förgrundsgestalt inom indiefilmen sedan 1980-talet med en hel rad titlar på sitt CV: regissör, manusförfattare, skådespelare, producent, klippare och kompositör. Han har en omfattande historia i Cannes. Det här är åttonde gången som en av hans filmer tar sig till huvudtävlan och fyra priser har det blivit genom åren: Juryns stora pris för Broken flowers (2005), Bästa kortfilm för Coffee and cigarettes III (1993), Bästa konstnärliga bidrag för Mystery train (1989) och Bästa långfilmsdebut för Stranger than paradise (1984).
Nu tävlar han med skräckfilmskomedin The dead don’t die som har en stjärnfylld rollista bestående av bland andra Tilda Swinton, Bill Murray och Adam Driver. Filmen handlar om en den lugna småstaden Centerville där de döda börjar resa sig från sina gravar. Filmen har också en svenskkoppling då den har producerats av bland annat Haymaker och Chimney från Göteborg, samt Film i väst. The dead don’t die kommer att öppna festivalen den 14 maj.
Dolor y gloria (Pain and glory) – Pedro Almodóvar
Den spanske regissören och manusförfattaren Pedro Almodóvar slog igenom internationellt 1988 med filmen Kvinnor på gränsen till nervsammanbrott. Han har belönats med två oscarsstatyetter. En för bästa utländska film med Allt om min mamma (1999) och en för bästa manus med Tala med henne (2003). Det här är sjätte gången som han är nominerad till en Guldpalm. Han tävlar med filmen Dolor y gloria som handlar om en filmregissör, spelad av Antonio Banderas, som blickar tillbaka på sitt liv och de val han har gjort som har lett honom till den verklighet som nu rasar samman runt honom. I tillbakablickarna är det Penélope Cruz som tar sig an rollen som filmregissören Salvador Mallos mamma.
Il traditore (The traitor) – Marco Bellocchio
Den italienske filmregissören, manusförfattaren och skådespelaren Marco Bellocchio är nominerad till en Guldpalm för sjunde gången. I sitt hemland är han en legendar och har över 50 års filmhistoria bakom sig. Trots detta är han lite av en doldis internationellt. Han har gjort sig känd för att variera sin stil men ofta ha politiska förtecken i sitt skapande. Nu tävlar han med en så kallad biopic om maffiabossen Tommaso Buscetta i Cosa Nostra som anses vara den förste högt uppsatte informatören inom maffian. Det är Pierfrancesco Favino som har tagit sig an rollen som Tommaso Buscetta.
Gisaengchung (Parasite) – Bong Joon-Ho
Den sydkoreanske filmregissören Bong Joon-Ho långfilmsdebuterade 2000 och har gjort sig känd för sin sarkastiska humor. Han har tidigare varit nominerad i kategorin Un certain regard i Cannes för filmen Mother (2009) och till en Guldpalm för Okja (2017). Efter att ha jobbat med engelskspråkiga produktioner på senare tid återvänder han till sina koreanska rötter och tävlar nu med dramathrillern Gisaengchung. Filmen kretsar kring den unge Ki-taeks och hans familj. Familjen får ett märkligt intresse i den glamourösa familjen Park som kommer från en helt annan social bakgrund, något som leder dem in i ett oväntat händelseförlopp inramat av skräck.
Le Jeune Ahmed (Young Ahmed) – Jean-Pierre och Luc Dardenne
Den belgiska filmduon Jean-Pierre och Luc Dardenne skriver producerar och regisserar sina filmer tillsammans. De fick sitt genombrott med filmen Ett Löfte (1996). 1999 vann de sitt första stora filmpris, en Guldpalm i Cannes, för Rosetta, ett pris som de även vann 2005 för Barnet. Nu är det åttonde gången som de är nominerade till en Guldpalm. Filmen som de tävlar med handlar om en belgisk tonåring som planerar att döda sin lärare i sin religions namn.
Roubaix, une lumière (Oh Mercy!) – Arnaud Desplechin
Den franske filmregissören och manusförfattaren Arnaud Desplechin är tillbaka i Cannes. Det här är sjätte gången som han är nominerad till en Guldpalm. Han tävlar med filmen Roubaix, une lumière som handlar om polisområdeschefen Daoud som är verksam i norra Frankrike och försöker att lösa ett fall där en äldre kvinna blivit brutalt mördad.
Matthias and Maxime – Xavier Dolan
Den kanadensiske regissören, skådespelaren, manusförfattaren och producenten Xavier Dolan fick sitt internationella genombrott med sin första film Jag dödade min mamma 2009. Filmen belönades med Bästa långfilmsdebut på filmfestivalen i Cannes samma år. Sedan dess har han regisserat sju långfilmer varav alla utom en, Tom at the Farm, har premiärvisats på filmfestivalen i Cannes. Xavier Dolan har själv en roll i Matthias and Maxime som han tävlar med i årets upplaga av festivalen. Handlingen kretsar kring två barndomsvänner som ombedes kyssa varandra för ett kortfilmsprojekt i skolan, en händelse som skakar om både deras tankar och hela deras umgängeskrets.
Nan fang che zhan de ju hui (The Wild goose lake) – Yinan Diao
Den kinesiske regissören, manusförfattaren och skådespelaren Yinan Diao debuterade 2003 med filmen Uniform. 2009 var han nominerad i kategorin Un certain regard i Cannes för Ye che. Det här är första gången som han har en film i huvudtävlan. Dramat Nan fang che zhan de ju hui är hans första film sedan Bai ri yan huo som vann Guldbjörnen på filmfestivalen i Berlin 2014. Nan fang che zhan de ju hui handlar om en ledare för ett farligt motorcykelgäng som är på flykt och möter en kvinna som är beredd att göra vad som helst för att återfå sin frihet. I rollistan finns bland annat Fan Liao som vann Silverbjörnen för bästa skådespelare för sin insats i Bai ri yan huo.
Atlantique – Mati Diop
Den fransk-senegalesiska regissören Mati Diop är den första svarta kvinnan som har en film i huvudtävlan i Cannes. Hon har tidigare uppmärksammats för sina skådespelarinsatser bland annat för sin rolltolkning i Claire Denis drama 35 rhums. Hon har regisserat kortfilmer och en dokumentär men Atlantique är hennes första långfilm. Filmen är baserad på hennes kortfilm Atlantiques från 2009 som kretsar kring en ung kvinna från Dakar vars liv får en abrupt vändning när hennes pojkvän försvinner. Samtidigt börjar pojkvännens vänners kroppar spolas upp på Dakars stränder.
Little Joe – Jessica Hausner
Den österrikiska filmregissören Jessica Hausner långfilmsdebuterade 2001 med Lovely Rita som var nominerad i kategorin Un certain regard i Cannes. Hon rönte stora framgångar med filmen Miraklet i Lourdes (2009) som bland annat belönades med en Guldbagge för bästa utländska film. Nu är hon tillbaka i Cannes och deltar för första gången i huvudtävlan. Little Joe handlar om den ensamstående mamman Alice som jobbar på ett företag som utvecklar nya arter av plantor. Hon har utvecklat en mycket speciell blomma som inte bara är vacker utan också verkar ha en terapeutiskt effekt, den verkar göra sin ägare glad. Alice går emot företagets policy och tar med sig en planta hem till sin son, Joe. Men Alice börjar snart misstänka att plantan inte bara har positiva egenskaper.
Mektoub, my love: Intermezzo – Abdellatif Kechiche
Den fransk-tunisiske regissören, manusförfattaren, skådespelaren och producenten Abdellatif Kechiche har tävlat i Cannes en gång tidigare, 2013. Då vann han Guldpalmen för Blå är den varmaste färgen. Nu tävlar han med Mektoub, my love: Intermezzo som är en adaption av François Bégaudeaus roman La Blessure, la vraie. Filmen är en uppföljare till Mektoub, my love: Canto Uno som kom 2017. Beslutet att dela upp projektet i delar fick producenterna att dra tillbaka finansieringen, vilket gjorde att Kechiche beslutade sig för att auktionera ut bland annat sin Guldpalm som han vann 2013 för att kunna finansiera projektet. Filmen beskrivs som ett fyra timmar långt porträtt av franska ungdomar på 90-talet.
Sorry we missed you – Ken Loach
Den brittiska socialrealismens anförare Ken Loach är tillbaka i Cannes. Det här är fjortonde gången som han tävlar om en Guldpalm, ett pris som han har vunnit två gånger: 2006 för Frihetens pris och 2016 för Jag, Daniel Blake. Nu tävlar han med Sorry we missed you, en berättelse om arbetarklassfamilj i dagens England som kämpar efter bakslaget av finanskrisen 2008. Pappan i familjen, Ricky, drömmer om att få jobba som bud på sina egna villkor och investerar i en skåpbil. Men det arbete som han har tagit sig an via budfirman som han har kontrakt med visar sig innebära en helt oväntade prövningar för Ricky och hans familj.
Les Misérables – Ladj Ly
Skådespelaren och regissören Ladj Ly från Mali har tidigare gjort flera uppmärksammade kortdokumentärer som en del av filmkollektivet Kourtrajme. Han har gjort känd för att spegla livet i franska förorter. Nu tävlar han för första gången om en Guldpalm. Inspirationen till Les Misérables har Ladj Ly hämtat från Parisupploppen 2005. Filmen kretsar kring tre vänner som har anslutit sig till en av polisens stödorganisationer mot brott i Montfermeil, en förort till Paris där Victor Hugo skrev Les Misérables.
A hidden life – Terrence Malick
Den gåtfulle amerikanske regissören, manusförfattaren och producenten Terrence Malick återvänder till Cannes. Det här tredje gången han tävlar om en Guldpalm och frågan är om han kommer att kunna återupprepa succén från 2011 då han vann med The tree of life. Han har gjort sig känd för sin visuellt poetiska stil. I år tävlar han med A hidden life ett andravärldskrigsdrama med bland andra svenske Michael Nyqvist, som gick bort 2017, i en av rollerna. Nyligen bortgångne Bruno Ganz finns också i ensemblen. Filmen är baserad på en sann historia och handlar om den österrikiske samvetsgranskaren Franz Jägerstätter som vägrar strida för nazisterna.
Bacurau – Juliano Dornelles, Kleber Mendonça Filho
För andra gången tävlar den brasilianske filmregissören, manusförfattaren och producenten Kleber Mendonça Filho om en Guldpalm. Han tävlade 2016 med filmen Aquarius och nu är han tillbaka med Bacurau som han skapat tillsammans med Juliano Dornelles. Filmen utspelar sig ett par år in i framtiden och kretsar kring den mystiska lilla byn Bacurau, belägen i den brasilianska vildmarken. Bacuraus invånare är i konflikt med de lokala myndigheterna och när byns starka kvinna går bort startar en serie av kusliga händelser.
La gomera (The whistlers) – Corneliu Porumboiu
Den rumänske filmregissören och manusförfattaren Corneliu Porumboiu långfilmsdebuterade 2006 med 12:08 öster om Bukarest, en film som han tilldelades Bästa långfilmsdebut för under filmfestivalen i Cannes samma år. För första gången deltar han nu i huvudtävlan. Hans filmer brukar räknas till den rumänska nya vågen, en strömning som brukar kännetecknas av realism och ett minimalistiskt uttryck. Kriminaldramat La gomera är inramat av svart humor och handlar om en polis som reser till just La gomera, som tillhör den spanska ögruppen Kanarieöarna, i hopp om att kunna försöka få en ohederlig affärsman att undkomma ett fängelsestraff. Men först måste han lära sig visselspråket Silbo gomero.
Frankie – Ira Sachs
Den amerikanske filmskaparen Ira Sachs tävlar för första gången om en Guldpalm i Cannes. Filmen Frankie utspelar sig under en oktoberdag i den portugisiska staden Sintra dit en familj har åkt för en sista semester ihop innan familjens matriark inleder ett nytt, sista kapitel, av sitt liv. Bland rollerna finns bland andra Isabelle Huppert, Marisa Tomei, Greg Kinnear och Brendan Gleeson.
Portrait of a lady on fire – Céline Sciamma
Regissören och manusförfattaren Céline Sciamma debuterar i år i huvudtävlan efter att tidigare ha varit uttagen till en Queerpalm 2014 för Girlhood och i kategorin Un certain regard 2007 för hennes debutfilm Water lilies. Hon har gjort sig känd för sitt minimalistiska uttryck och mellan hennes egna regiprojekt har hon jobbat som manusförfattare åt andra regissörer. Portrait of a lady on fire är hennes fjärde långfilm. Den utspelar sig i Frankrike 1760 och handlar om konstnären Marianne som fått i uppdrag att i hemlighet måla ett bröllopsporträtt av den motvilliga bruden Héloïse. Marianne studerar henne under dagarna och målar om natten samtidigt som kvinnornas relation växer sig allt starkare.
It must be heaven – Elia Suleiman
Den palestinske regissören Elia Suleiman är tillbaka i huvudtävlan i Cannes för tredjegången. 2002 vann han Juryns pris för Gudomligt ingripande. Efter ett uppehåll i produktionen sedan 2012 tävlar han nu med It must be heaven. Filmen är inramad av humor och följer Elia Suleimans resor till olika platser där han hittar oväntade paralleller till sitt hemland.
Once upon a time... in Hollywood – Quentin Tarantino
Det var länge en stor diskussion om Quentin Tarantino skulle hinna få klart Once upon a time... in Hollywood. Enligt filmfestivalen i Cannes konstnärlige ledare Thierry Frémaux har inte Tarantino lämnat redigeringsrummet på fyra månader och det verkar vara ett lyckat drag för i allra sista minuten knep den en plats i årets huvudtävlan, 25 år efter att han vann Guldpalmen för Pulp fiction. Frémaux har beskrivit Once upon a time... in Hollywood som ett kärleksbrev till Hollywood från Tarantinos barndom. Filmen utspelar sig under sommaren 1969 då Mansonfamiljen på order av den ökände Charles Manson utförde flera mord. Leonardo DiCaprio spelar en stjärna från en tv-serie och Brad Pitt spelar hans stuntman som kämpar för att ta sig uppåt i Hollywood.
Sibyl – Justine Triet
Den franska regissören, manusförfattaren och klipparen Justine Triet långfilmsdebuterade 2013 med Age of panic. Nu är hon för första gången uttagen till huvudtävlan i Cannes. Dramakomedin Sibyl handlar om psykoterapeuten Sibyl som återupptar sitt intresse för skrivande då hon inspireras av sin nya patient, den unga skådespelerskan Margot. Men intresset blir snart en besatthet allt eftersom hon blir mer och mer involverad i Margots liv.