I egenskap av Nobelprisjury sitter Svenska akademien på en stor makt. Den makten borde de vara mer försiktiga med hur de använder. Det menar Håkan Bravinger, förläggare på Norstedts förlag, i en reaktion på Kulturnyheternas nyhet om Göran Malmqvists översättningar av Mo Yan.

– De vet vem som får priset. Följaktligen vet de vilka böcker svenska läsare vill ha, eftersom alla svenskar vill läsa Nobelpristagaren. Om då översättaren sitter i akademien hamnar översättaren i en fördelssituation, säger han.

Vad är det för fördelssituation i det här fallet?

– Den här författaren, Mo Yan, har ju redan en svensk översättare, som gjort ett fantastiskt fint jobb. Att Göran Malmqvist också översatt är egentligen positivt, men han har ju vetat något som ingen annan vetat. Samma dag som priset offentliggörs kan han skicka sina översättningar till förlaget, och sedan till tryck.

Handlar det här om jäv?

– Jag skulle inte vilja uttala mig om jäv. Men jag minns år 2000 när en annan kinesisk författare fick priset, då var det Göran Malmqvist som hade översatt. Samma dag som priset tillkännagavs kom det nya böcker från bokförlaget. Så är inte fallet i år, men på något sätt är det lite grus i maskineriet.

Vad är det för grus?

– Som akademiledamot sitter man på väldigt viktig information som berör många människor – författare, förlag och läsare. Den informationen får man vara väldigt, väldigt försiktig med. Drar man fördel av det? Det är en gränsdragning som var och en får ta ställning till. Men det är klart att man måste tillåta sig att ställa frågan.

Hur borde Göran Malmqvist ha gjort i stället?

– Svenska akademien har flera översättningar de begär in, så det är inget konstigt med det. Men de översättningarna får vi vanliga läsare aldrig se. I det fallet är det tydligen inte så, och det gör mig lite frågande. Det här låter som att det är till för akademin, och borde ha stannat där.