Regissören tror och hoppas innerligt att filmen kommer att kamma hem festivalens finaste pris, Guldlejonet.
– Jag vet redan var Guldlejonet ska stå. Den ska stå i skyltfönstret i min filmstudio på Sibyllegatan, skrattar Roy Andersson på stranden utanför sitt hotell Excelsior i Venedig när SVT träffar honom.
Roy Andersson tävlar i huvudsektionen i Venedigs filmfestival. Det var 25 år sedan en svensk film senast fick den äran. Då var det Vilgot Sjöman som tävlade med sin film ”Fallgropen”, utan att vinna.
Första långfilmen på sju år
”En duva satt på en gren och funderade över tillvaron” är Roy Anderssons första långfilm på sju år och är en tematisk uppföljare till ”Sånger från andra våningen” (2000) och ”Du levande” (2007). Båda filmerna möttes av kritikerjubel och prisregn när de kom och båda filmerna hade världspremiär på filmfestivalen i Cannes.
Tanken var att även den avslutande filmen i trilogin skulle premiärvisas i Cannes men den blev inte utvald.
– Vi skickade ”En duva satt på en gren och funderade över tillvaron” till Cannes innan den var klar, vilket var dumt. De förstod ingenting så jag klippte om den. Nu är det en helt annan ordning på scenerna och den är jävligt bra. Nu får Cannes skylla sig själva och det kommer de att fatta, skrattar Roy Andersson.
”Filmen handlar om oss alla”
Filmen följer två kantstötta män som är kringresande i skämtartiklar. Via männen reser tittaren genom nutid, dåtid, framtid och drömtid medan en mängd människoöden passerar revy
– Hela filmen handlar egentligen om oss alla. Vi försöker vara roliga och skämta och tjäna pengar. De här männen är ömkliga exempel på vårt sätt att försöka överleva. Att man ska leva ett perfekt och lyckligt liv.
Hur skiljer sig den här filmen från de två tidigare filmerna i trilogin?
– Den är vassare och tydligare i attackerna. Det är en film om attacker mot rådande värdenormer och värdesystem.
Tagit fyra år att spela in
Roy Andersson är känd för att vara en extremt noggrann filmmakare. ”En duva satt på en gren och funderade över tillvaron” har tagit honom fyra år att spela in och det är första gången han använder sig av digital teknik vilket har gett honom möjligheten att kunna titta på det inspelade resultatet direkt på plats. Tidigare har han fått vänta på att filmen ska komma tillbaks från framkallning dagen därpå.
Kulturnyheternas filmkritiker Fredrik Sahlin har än så länge bara sett trailern till filmen och beskriver det som ”en kluven upplevelse”.
– Snyggt och torrt underhållande men verkligen ingen ny sorts ögonfägnad. De flesta filmmakare upprepar sig, håller fast vid ett vinnande koncept, men när man har ett så specifikt bildspråk som Andersson blir upprepningen extra tydlig. Man lär kort sagt inte bli överraskad. Om filmen nu inte är dålig. Det vore väldigt oväntat.
Hyllad och sågad regissör
Roy Andersson slog igenom år 1970 med ungdomsskildringen ”En kärlekshistoria”. Men bara fem år senare kom kallduschen då han släppte sin andra långfilm, ”Giliap”. Publiken svek och kritikerna sågade filmen och den tidigare så hyllade regissören längs med fotknölarna. Resultatet blev att Roy Andersson lämnade spelfilmen och började med reklam- och beställningsfilm i stället.
Det skulle ta 25 år innan han gjorde långfilm igen. Lördagen den 6 september får Roy Andersson och världen veta om det går som han hoppas, att sista delen av hans livsverk vinner ett av filmvärldens tyngsta priser, Guldlejonet.
Den svenska biopremiären är satt till 14 november.