Havet är en av de största krafterna vi överhuvudtaget kan befinna oss i, det är lockande och skrämmande, och i den här drömska utställningen är det alla överraskande livsformer och outforskade djup som står i centrum.

Vi är många som älskar havet och älskar att dela kärleken till havet, men i Louisianas utställning finns kontrasterna mellan havets förtrollande skönhet och hur havet gång på gång blir scenen för fruktansvärda händelser; slavhandel, flyktingkatastrofer eller hur vi hanterar havet som en soptipp.

Viktigast är kanske John Akomfrahs fantastiska videoverk Vertigo Sea från 2015, som i tre delar växlar mellan liv och död, då och nu, längtan och skräck.

Det verket är ett exempel på hur havet inte går att fånga, eller definiera, havets färg är beroende av platsen och ljuset och vår upplevelse – det skiftar, precis som känslosvall.

Louisiana lyfter fram många drömska motiv, som reproduktionerna av Anna Atkins bilder av tång gjorda med cyanotypi, ett slags fotografi hon skapade på 1840-talet. Konsekvent korsas biologi och poesi i avbildningar av naturen.

Det är klokt för precis som drömmen, försätter havet oss i ett märkligt tillstånd; när vi är i havet förändras uppmärksamheten, vi kan få ihop kropp och själ och havet suddar ut den inbillade uppdelningen mellan logik och intuition; precis som en levande relation gör.

Alla märkliga krabbor eller snäckor på utställningen är kanske tänkta att visa hur annorlunda och självständiga från oss människor de är. Men jag tänker att vi som går på land kan spegla oss i havsdjuren: vi blir delvis andra varelser i närheten av havet och vi beter oss annorlunda gentemot varandra när havet är rummet som vi vistas i.

Men ändå saknas faktiskt vissa dimensioner i den här utställningen – Louisiana ligger vidunderligt vackert vid Öresund och borde utnyttja det. Jag saknar dofterna av hav och fuktig luft. Det hade varit givet att placera något platsspecifikt verk vid strandkanten, eller planera in en liten performanceserie utomhus.

Jag letar efter något vilt och vågat (om ni ursäktar) – precis som havet är, och precis så som havet hanterar oss. Kanske har jag orimligt höga förväntningar, men Louisiana, darling, det har du gjort dig förtjänt av.