När mörket faller drar det sig till Midnight Madness. Alltså midnattsvisningar packade med genrefilm. I år har jag hunnit se Bill Skarsgård som en döv och stum mördarmaskin i ”Boy Kills world”. En ultrablodig kampsportsrulle i en dystopisk framtid. Den kanske inte direkt är bra men funkar tack vare Skarsgårds karisma.

Jag har också kollar in en den Saudi arabiska NAGA. En slags Safdie-brothers-tripp om ett par som dricker knarkthe och tappar bort varandra efter en hemligt fest ute i öknen. Imponerande intensiv action från ett land som fram till 2017 förbjöd biografer.

En film som inte är med i midnattsektionen men kanske borde vara det är Kristoffer Borglis Dream scenario. Den var faktiskt bättre än väntat och handlar om mardrömmar och vad som händer när andra människor projicerar sina värsta på en professor spelad av Nicolas Cage.

Han gör ingenting i verkligheten men i folks drömmar är han värre än Freddie Kruger. Det är en briljant satir över cancelkultur och viralt kändisskap som hittar en perfekt tonträff för gråtande garv.

En av festivalens höjdpunkter och Nicolas Cage har kanaliserat sin egna ”memeifikation” för rollen. Då han blev viral med klippet ”Nicolas Cage loses his shit”. ”Dream scenario visade sig ge ett perfekt utlopp för Cage som inte varit så bra sedan ”Adaptation”.