Elisabeth Ohlson slog igenom 1998 med utställningen ”Ecce homo”, där bibliska motiv gestaltades i samtida hbtqi-miljöer. Verket ledde bland annat till att påven ställde in ett Sverigebesök och Ohlson hotades till livet.

Dåvarande ärkebiskop i Svenska kyrkan, K.G. Hammar, försvarade Elisabeth Ohlson när kritiken tog fart.

– Jag förstod ju att det handlade om nånting annat än bara en utställning eller ett bildspel, det var frågan om hur kyrkan i stort såg på homosexuellas plats i kyrkan, säger K.G. Hammar.

– Hon var en väldigt varm och konsekvent person som hela tiden såg sin konst i emancipationens syfte, det gällde att befria människor.

”Envis och otroligt driven”

”Ecce homo” producerades och formgavs av Karin Tingstedt som säger:

– Hon lämnar mycket efter sig. Jag vet att utställningen var otroligt betydelsefull för många. Det blev en stor debatt och Elisabeth blev mordhotad, men jag är tacksam för att så många har sett den eftersom det har betytt så mycket för många inom hbtqi-communityt, och fortsätter:

– Hon var otroligt engagerad och bestämd, det var inte så många som trodde på hennes ide från början, men hon var både envis och otroligt driven.

”En nåd att ha fått gå i bredd med dig”

Vännen och författaren Mian Lodalen skriver på Facebook:

”Älskade vän, kamrat, kollega och medkämpe för en annan värld. En nåd att ha fått gå i bredd med dig. Jag älskar dig Ohlson”.

Andra som har reagerat på sociala medier är Karin Olsson, biträdande chefredaktör på Expressen, som hyllar hennes insats inom hbtqi:

”Elisabeth Ohlson var en exceptionellt modig konstnär och varm människa. En röst för hbtq-frågorna och mot maktfullkomlighet var helst den visade sig. Hon blir saknad. Här en intervju jag gjorde med henne 2018.”

”För mig som var ung och homosexuell betydde det otroligt mycket”

Tillsammans med skådespelaren och författaren Aleksa Lundberg satte Elisabeth Ohlson upp en pjäs om gestalta drottning Kristina som transperson.

– Hon var väldigt rolig att arbeta med, eftersom vi blev vänner också hade vi en väldigt kamratlig och rolig stämning, väldigt prestigelös. En väldigt kär vän, det är en tung dag i dag, säger Aleksa Lundberg och fortsätter:

– Jag var tonåring när ”Ecce homo” kom och för mig som var ung och homosexuell betydde det otroligt mycket.