– Vi gör ju rapporter från hela världen oavsett var mänskliga rättigheter kränks och vi märker att en del rapporter sjunker som stenar, media plockar inte alls upp dem medan man gör det med andra rapporter, säger Anna Lindenfors, generalsekreterare för svenska Amnesty.

Från Jemen har organisationen rapporterat om tortyr, försvinnanden och godtyckliga gripanden. Från Burundi om massgravar, systematiskt dödande och olagliga avrättningar.

Etnisk rensning, död, flykt

I Centralafrikanska Republiken har det pågått etniska rensningar och dödande av civila, vilket har lett till att många har tvingats på flykt.

Från Sydsudan har Amnesty nyligen rapporterat att dussintals civila kvävts till döds av regeringsstyrkor i containrar. Inbördeskriget som startade 2013 har gjort att hundratusentals tvingats fly från sina hem och civila, kvinnor och barn har utsatt för övergrepp. Trots fredsuppgörelsen från i höstas fortsätter våldsamheterna.

Amnesty tror att mediers intresse beror på hur stark koppling svenska folket har till konfliktområdet och de människor som får sina rättigheter kränkta.

–  Vi tror att det handlar om att man kan relatera till att det är människor som har en liknande kultur, eller att det är ett semestermål, eller om man är där för att göra affärer, säger Anna Lindenfors.

Komplicerade ämnen undviks

Elin Jönsson, SVT:s korrespondent i Ryssland, tror också att en del i förklaringen till varför somliga konflikter bevakas mer än andra handlar om svenska folkets närhet till området.

– Men det kan också handla om helt andra faktorer som att en konflikt är väldigt komplicerad, att man behöver en längre förklaring och framförallt i tv där jag jobbar så är det svårare att få plats med det, så man undviker ämnen för att det är så komplicerat, säger hon.

I sitt bevakningsområde tycker hon att konflikten i östra Ukraina får för lite fokus, men hon säger också att när krig blir en vardag så försvinner en stor del av nyhetsvärdet.

– En nyhet är ju en nyhet, man vill att det ska vara någonting nytt hela tiden och  som reporter upplever jag det som väldigt svårt att komma med någonting nytt varje dag när man är på plats.

Den bristande medierapporteringen av somliga konflikter kan leda till att de ses som isolerade händelser, tycker hon.

– Ofta hänger de samman, att det finns större skeenden bakom, och det tror jag vore nyttigt för alla av oss om man kunde se de kopplingarna bättre.

”Mediebevakning kan få stopp på kränkningar”

Anna Lindenfors menar också att svenskar får en skev världsbild om det bara rapporteras om vissa konflikter. Dessutom kan mediebevakningen få svenska företag att tänka sig för i vilka områden som de expanderar.

– Om makthavare i länder som kränker rättigheter vet om att det pågår en diskussion i Sverige kan det vara ett påtryckningsmedel för att få stopp på kränkningarna, säger hon.

Men samtidigt som Svenska Amnesty har identifierat en bister medielogik säger att organisationen att den inte anpassar sig efter den, utan dokumenterar kränkningar av mänskliga rättigheter oavsett var de sker.

– Däremot så försöker vi kanske summera konflikterna och visa människor så att man får den här närheten och förstår att det här är människor precis som du och jag. Det är mammor och pappor, det är barn, det är flickor eller pojkar som blir utsatta för olika former av kränkningar och då är det lättare att relatera till det. Det är ett sätt att skapa den här närheten, säger Anna Lindenfors.