Det är dags att människan tänker om och gör rätt. Ett steg på vägen är att ge naturen juridiska rättigheter. Det menar förespråkare av den ekorättsrörelse som just nu växer sig större i Sverige.
– Vi behöver alla gå i skolan och ha naturen som lärare för att vi ska kunna bygga samhällen som kan efterlikna naturen. Om naturen ska vara lärare behöver vi acceptera naturen som ett eget subjekt. Förstå utbytet som pågår där och hur vi är del av det, säger Nikolas Berg, ekopedagog och en av författarna till boken Naturens rättigheter, när lagen ger fred med jorden.
En hållbar framtid, enligt Nikolas Berg, är bara möjlig om mänskligheten går över till en så kallad jordcentrerad världsbild. Detta är en fråga som numera i allt större utsträckning präglar den akademiska världen där många forskningsfält, som kritiska djurstudier, miljöhumaniora och posthumanism, ifrågasätter den människocentrerade världsbilden.
”Människan ingår i en helhet”
– Vi lever i en kultur där människan står i centrum och allt annat är underlägset, men här finns det inte samma människocentrerade perspektiv på naturen och omvärlden. Människan ingår istället i en helhet, säger Kristin Halverson, doktorand i idéhistoria vid Södertörns högskola.
– Det är inte lätt att förändra hur vi identifierar oss med omvärlden. Vi upplever oss som en varelse som står i centrum och det är en del av vår identitet, fortsätter hon.
Kräver nytt juridiskt system
Den globala ekorättsrörelsen menar att dagens miljölagar är skapade utifrån människans villkor och inte är tillräckliga för att skydda naturen. Men det kanske är på väg att förändras.
Under de senaste åren har allt fler parlament och domstolar faktiskt erkänt naturens rättigheter. 2008 blev Ecuador det första landet i världen som inkluderade naturens rättigheter i sin grundlag och 2017 fick både en av Nya Zeelands största floder, Whanganui, och Ganges i Indien rättslig status som juridisk person. Ofta inspireras de nya miljölagarna av ländernas urinvånare.
Det har dock visat sig att det inte är helt självklart att de juridiska rättigheterna får någon effekt.
– Tittar vi på Ecuador som ändå har ändrat grundlagen för att erkänna Quechua-folkets naturuppfattning och naturbild, så har ändå regeringen godkänt gruvprojekt. Hur går det ihop med naturens rättigheter?, säger Kristin Halverson och fortsätter:
– Jag tror att det är ett sätt att påbörja en förändring, men det väcker också en hel del frågor. Hur skulle vi föra naturens talan? Och om vi ger människor det uppdraget – kommer de agera på uppdrag av naturen eller på uppdrag av människan?, säger Kristin Halverson.
Ingrid och Nikolas Berg har skrivit boken tillsammans med Martin Hultman som forskar kring teknik-, vetenskaps och miljöstudier vid Chalmers.