Unjárga är en pytteliten by i nordöstraste Norge nära ryska gränsen, som enligt femtonåriga Elvira enbart befolkas av långsamma och tråkiga samer. Hennes mamma säger att Elvira blivit till på en klinik i Danmark, så Elvira fantiserar om att hennes pappa är en rolig och livsbejakande dansk som äter wienerbröd till frukost. Kanske att det till och med är Nikolaj Coster-Waldau? Hon har fantiserat så mycket om det att Game of Thrones-stjärnan tar fysisk form för henne.

Egil Pedersens tragikomiska, frispråkiga uppväxtfilm på samiska solidariserar framförallt med Elvira och hennes tjurighet. Hon tillåts längta bort och strunta fullkomligt i sin samiska identitet. Så som Elle Marja i Amanda Kernells ”Sameblod” eller ungdomarna i den amerikanska humorserien ”Reservation dogs”.

Samtidigt är identitet det som de flesta i denna film brottas med, det djupt mänskliga i att söka sig själv. Mamma som kommit ut som lesbisk, kompisen som snöat in på Marx, influencer-tjejen som använder Elviras familjesituation för att plocka toleranspoäng, och så Elvira själv såklart som så gärna vill vara… något annat.

Sarah Olaussen Eira har hyllats internationellt för sin debutinsats som Elvira. Jag tycker att rollen är så tillbakalutad att hon närmast blir blodfattig. Hon skissas fram genom sina reaktioner på andra, vad andra gör och säger. Jag tror att Olaussen Eira kunnat piska fram bra mycket mer färg i sin rollfigur om hon fått vara mer utåtagerande, eller bara fortsatt vara den rappa berättare som hon så tydligt är inledningsvis.