Det är rätt fruktansvärt att en sådan jättesatsning som Malmö Operas världspremiär kommit att omintetgöras för publik – på några dagar när. Å andra sidan: att utspela ett sådant spektakulärt event för femtio sittande i norra Europas största teatersalong…
Nej, det hade inte varit bättre. Genom streaming blir nu Philip Glass och Tilde Björfors cirkusopera på allvar den internationella händelse den förtjänar. Den nya genren ”cirkusopera” som upphovsparet lanserar är däremot det minst intressanta. Snarare handlar det om en varieté eller revy med sång- och cirkusinslag. Begreppet ”opera” innebär också drama, och det saknas i Circus days & nights. Dramatiken inskränker sig till det hisnande nervpirrande med luftakrobaternas nummer.
För det är mer traditionell cirkus än Cirkus Cirkör. Och det ligger i utgångspunkten, som är de dikter poeten Robert Lax skrev i samband med att han följde en kringresande cirkus på 40-talet. Genuin cirkus, här dock utan clowner och djur – tack och lov. Känslan genom hela föreställningen är den av djup nostalgi och stor förundran. Barytonen Jakob Högström och sopranen Elin Rombo gestaltar dessa uttryck, vackert lyriskt, i poetens skepnad.
Philip Glass typiska treklanger genomsyrar partituret, monotont och monokromt som Glass plägar. Skillnaden är soundet som domineras av kapellmästaren Minna Weurlanders dragspel, kryddat med blås i ett sjumannakapell, understundom flygande.
Och det finns verkligen mycket att titta på, även om man misstänker att kameraarbetet då och då måste skära bort godbitar i form av parallella aktioner. Magdalena Åbergs kostymer! Helt underbart spejsade, i skön inspiration av 1920-talets avantgarde.
